Artiklar & Nyheter

Innan vi förstår vad korsfästelsen gör FÖR oss – måste vi förstå att den sker på grund AV oss. Det är vi – du och jag – som korsfäster Jesus.

Den som känner sin svaghet, som gärna vill bli kvitt den och längtar efter hjälp, ska använda nattvarden som ett verksamt medel mot det gift han bär inom sig. 

När atmosfären blir rå, trycket ökar och han står inför sitt eldprov; då hämtar han fram Skriftens ord, både till tröst för sin egen själ såväl som till förklaring av skeendet för sina lärjungar.

Där någonstans når vi en punkt då vi är mottagliga för Guds förunderliga nåd och upprättande kärlek. Det är först när Guds nåd är det enda vi har kvar som vi på allvar förstår att Guds nåd är det enda vi behöver och det enda som räcker.

Låt oss idag spegla våra liv i Judas för att om möjligt avslöja världsliga bekymmer, missriktade begär och usla källor för vår glädje och självkänsla.

Jesus pekar på en annan väg och har lärt oss att varje dag bedja: »Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.«

För oss är det inte främst ett filosofiskt problem att lösa utan ett tillfälle att hålla fast vid hans löften och möta framtiden förvissade om att vi är hans verk som står under hans vård och vandrar i hans förutberedda gärningar.

Vad vår kallelse ska leda fram till i det långa loppet är det ingen av som fullt kan överblicka och oftast är vi helt oförstående inför hur det ens ska bli möjligt. Men varje kallelse börjar med ett »JA« till Guds vilja.

Man glömmer lätt nog, att kristen gemenskap är en nådegåva från Guds rike som när som helst kan tas ifrån oss. Därför bör var och en som ännu har förmånen att leva ett kristet liv gemensamt med andra prisa Gud av allt sitt hjärta, tacka Gud på sina bara knän.