TANKAR UNDER FASTAN DAG 39 LÅNGFREDAGEN
»Denna dag är särskilt förordnad till att predika om och betrakta Kristi kors och lidande. Ingen kan nog predika därom. Ingen kan nog förundra sig över att en så hög person stigit ned från himmelen, trätt in i vårt ställe och lidit döden för oss. Med riklig nåd har Gud besökt oss och vi är dyrt köpta.« (Martin Luther)
Att stanna upp vid korset är att skåda in i den kristna trons absoluta centrum och kärna. Korset är den kristna trons dårskap och visdom, förnedring och kraft. Korset är med andra ord ett mysterium, men ett mysterium som går att tränga in i. Desto djupare man tränger, desto starkare blir det. Korset rymmer hela den kristna trons centrala budskap. I en enda symbol sammanfattas allt väsentligt. Martin Luther sa: Korset allena är min teologi.
Men det som lätt går oss förbi är att Gud väljer en symbol av förnedring, lidande, nederlag och död och gör den till en symbol för helande, seger och liv. Gud tar det onda och gör det till det goda. Korset är ett kännetecken för hur Gud alltid handlar här i världen: genom lidande till härlighet, genom nederlag skapar han seger, genom död skapar han liv, det som var menat för ont vänder han till något gott.
Idag reser sig korset mot skyn. Vi riktar blicken mot korset och ser med smärta Kristi lidande. Och vad skall vi nu säga? Helst skulle jag tiga. Människoord är inte riktigt på sin plats, när Guds Son utkämpar sin dödskamp. Därför ska vi låta Kristus själv tala. Vi ska lyssna till några av de sista orden han säger från korset och med hjälp av dem tränga in i något av dess mysterium.
»FADER, FÖRLÅT DEM, TY DE VET INTE VAD DE GÖR«
Det finns mycket som man skulle kunna säga och be till Gud om när man blivit orättvist behandlad och fått lida orättfärdigt: Herre, straffa dem! Herre, låt dem få betala ett högt pris för detta! Herre, gå till rätta med dem och låt dem bittert få ångra detta! Men Jesus möter inte människorna med hämnd utan med förlåtelse och försoning.
Men vem är det Jesus ber Fadern förlåta? Tänker han på de romerska soldaterna, de judiska ledarna, Pilatus, eller lärjungarna som nästan alla har svikit och förnekat honom?
Innan vi förstår vad korsfästelsen gör FÖR oss – måste vi förstå att den sker på grund AV oss. Det är vi – du och jag – som korsfäster Jesus. Varje gång vi syndar, bryter Guds lag, gör uppror mot Gud och vänder honom ryggen.
Varje gång vi följer vårt hjärtas vridna begär, söker vår egen lycka, går vår egen väg och därigenom sårar och skadar oss själva och varandra, så skapar vi skulden som tvingade Jesus upp på korset.
Vi är dem som korsfäster Jesus och vi är dem som han syftar på när han säger: Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Det är på grund av oss som Jesus måste lida och dö. Vi är alla där.
Vi är Judas som förrått Jesus. Petrus som förnekat Jesus. De övriga lärjungarna som övergett Jesus för att rädda sitt eget skin. Pilatus som dömt Jesus av rädsla för vad folk ska säga.
Vi är med i folkhopen, som i uppror mot Gud och besvikelse över att Jesus inte är den eller gör det vi hoppats på, ropar: »Korsfäst honom!« Du och jag står där vid korset – skyldiga till denna avrättning.
Trots detta är allt vi möter: Fader, förlåt dem! Dessa ord sammanfattar kärnfullt allt vad som kan sägas om Jesu karaktär och uppdrag, om vem han är och hur han är. Detta säger också något om människans tillstånd. Vi vet inte vad vi gör. Vi förstår inte vårt eget bästa. Vi är blinda och förstockade.
Precis som människorna där och då, så inser vi inte att när vi väljer Barrabas framför Jesus, är det ondskan vi släpper fri och istället korsfäster Gud. Men detta är också vårt kristna och korsformade förhållningssätt mot dem som bedrar oss, sviker, överger och sårar oss: Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.
»MIN GUD, MIN GUD, VARFÖR HAR DU ÖVERGIVIT MIG«
Aldrig har någon varit eller kommer att vara så övergiven som Kristus på korset. När du är hopplös och hjälplös, ensam och övergiven, förkastad och avskydd – så kan Kristus känna med dig, trösta dig och försäkra dig att han har övervunnit det. Jesus vet vad ångest och fullständig hjälplöshet är. Vad det innebär att vara helt övergiven och utlämnad. Han är väl förtrogen med plåga och smärta. När vi är övergivna och utsatta, förrådda och förkastade av alla. När vi förlorat allt och nästan förlorat oss själva, så är det som att Jesus är alldeles extra nära.
Jesus blev som människa skild från Gud för att du och jag aldrig skulle behöva skiljas från Gud. »Vad kan skilja oss från Kristi kärlek?« frågar Paulus i Romarbrevets åttonde kapitel. »Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? …Nej, över allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som älskat oss. Varken död eller liv…något som nu är eller ska komma, varken makter i höjden eller djupet eller något annat skapat kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre.«
»DET ÄR FULLBORDAT«
Jesus utropar inte: »det är slut, det är kört«, utan »det är färdigt«. Allt är gjort! Inget återstår att utföra för att din frälsning och förlåtelse ska bli fullständig och komplett. Han har gjort allt! Du behöver inget göra, det finns inget som fattas, inget vi kan eller behöver lägga till eller fixa.
»Det är fullbordat« är ett enda ord på grekiska: Tetelestai! Ett uttryck som alla kände till i antikens samhälle. Det skulle konstnären kunna utbrista när hans verk stod helt färdigt: Tetelestai! Det kunde man skriva på kvitton när skulden var fullt återbetald: Tetelestai!
När Jesus utropar: DET ÄR FULLBORDAT! betyder det främst två saker:
För det första: Lagen som vi brutit och inte fullgjort, är nu av Jesus fullständigt uppfylld in i minsta lilla punkt och detalj, för vår skull, i vårt ställe. Han har som första och sista människa befunnits helt rättfärdig och perfekt inför Guds lag. Han har uppfyllt allt. Evangeliets goda nyheter är att den gåvan räcks oss. Sådan han är inför Fadern, sådan är vi nu inför Fadern, om vi är i Kristus. Vi är syndare men genom dopet klädda i hans rättfärdighet och renhet. På grund av honom står vi som felfria och fläckfria inför Gud. Det är fullbordat för dig! Tro och ta emot hans gåva.
För det andra: Straffet för vår synd och skuld är nu fullbordat. Guds vrede är utgjuten en gång för alla. Syndens slutlön; döden, är nu utdelad. Domen har fallit. Fallet är avslutat och stängt och kan aldrig mer öppnas eller ändras. Kristus har nu fullbordat sitt uppdrag som Guds offerlamm som borttar världens synd. Den som är i Kristus behöver aldrig mer frukta Guds vrede som sträng domare, utan kan se Gud som kärleksfull Fader.
Men om du står emot Kristus och hans gåva har du all anledning till ångest och panik. Utan Kristus står du då helt i onödan kvar i din skuld, som Kristus dött för att betala. Om du inte accepterar Kristi betalning för din synd, kommer Gud att utkräva full betalning av dig själv – ditt liv.
Men evangeliets goda nyheter ljuder från korset: en har stått i ditt ställe, en tog din plats, det finns inget du behöver göra eller kan göra, det är fullbordat – ta emot hans gåva. Allt du behöver säga är: Tack!