Artiklar & Nyheter

Förlåtelse är det enda medel som kan röja undan hindren för kärleken. Därför talar Kristus så ofta och så allvarligt om vikten av att förlåta. I vårt fallna tillstånd utgör förlåtelsen det enda fasta underlaget för ett gott förhållande först mellan Gud och människor och sedan mellan människor. När Johannes sammanfattar allt som gör oss till kristna säger han: Och detta är hans bud, att vi ska tro på hans Sons Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss (1 Joh. 3:23).

Lärjungarnas diskussioner däremot handlade allt som oftast om vem av dem som var den störste, starkaste och främste, och vem av dem som skulle kunna positionera sig längst fram. Den diskussionen pågår bland oss ängsliga lärjungar fortfarande. Kanske för att vi söker vårt erkännande i vad vi gör och inte i vems vi är. Kanske för att vi söker vårt vittnesbörd från människor på jorden istället från vår Fader i himlen.

We no longer fear the wrath of God, but we certainly fear the wrath of man. Say the wrong thing, don’t say the right thing, judge or don’t judge and social condemnation awaits. We literally measure how much we are liked in comparison to others. We are creatures addicted to simultaneously doling out and escaping this manufactured wrath. Our modern Anfechtungen no longer stem from anxiety about God’s acceptance but instead anxiety about the acceptance of others.