Jag har upptäckt att de flesta människor kämpar med att komma överens med Gud om att vi är helt och fullt förlåtna, återlösta och rättfärdigförklarade enbart av nåd bara för Jesus Kristus skull. Jag vet i alla fall att det är svårt för mig. Det är därför vi behöver höra detta evangelium predikat till oss om och om igen. Men vänta! Vad blir det då av med goda gärningar och att älska min nästa? Vad händer med att försöka bli en bättre och godare människa? Hur blir det med dygderna?
Jag tror att det första kapitlet i Petrus andra brev kan vägleda oss om just detta. Så låt oss gå på en kort exegetisk promenad tillsammans.
(v. 3-4) Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.
I verserna 3-4 berättar Petrus för oss att allt som har något att göra med liv och gudsfruktan, fromhet, har skänkts oss av nåd genom tro på Kristus. Allt är alltså en fri gåva. Vi är mottagare av alla dessa stora och dyrbara löften från Gud. Det huvudsakliga löftet var: Gud gjorde oss fromma och kopplade oss till Kristus så intimt att vi kallas för deltagare av hans gudomliga natur. Vi saknar ingenting. Inför Gud är vi fullkomligt fromma. Vi har undkommit en värld som är skadad av vår egen synd genom ren och skär nåd.
(v. 5-7) Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor.
Det kan bli förvirrande här om vi inte är försiktiga. Petrus börjar verserna 5-7 med ordet ”Gör därför” – men varför? Eftersom som vi redan har fått ALLT vi behöver. Eftersom vi har fått liv, gudsfruktan, förlåtelse och frälsning helt och hållet av nåd genom tro på Guds löften, är vi fria att göra allt vi kan för att till denna tro tillfoga och praktisera goda dygder.
Det är inte dessa dygder som gör oss rättfärdiga inför Gud. De ska inte betraktas som beviset på att vi är kristna. Men vi eftersträvar dessa dygder utifrån vår kärlek till och tjänst för vår nästa. Eftersom Gud har gett oss allt, står vi inför honom fullständigt heliga därför kan vår uppmärksamhet vända sig till de människor och behov som finns omkring oss. Och det är därför Petrus lista börjar med dygd och slutar med kärlek. Eftersom vi gjorts dygdiga av Gud som gåva, är vi fria att ge kärlek som en gåva till alla människor genom att visa dem dygd.
(v. 8) Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
Vad innebär det att vara overksam eller utan frukt? Det betyder att om vi inte tror att vi har allt vi behöver för liv och gudsfruktan som en gåva till oss i Kristus, kommer vi att vara alldeles för upptagna av oss själva för att kunna vara till någon nytta för vår nästa. Jesus var inte självupptaget bekymrad över sin egen rättfärdighet. Hans fokus låg på sin nästa och dennes behov. Det är en del av vad det betyder att vara som Jesus. Att känna till och vara viss om sin ställning inför Gud Fadern är omistligt och gör dig fri att vara en effektiv, fruktbärande och kärleksfull kristen för din nästa.
(v. 9) Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder.
Vad är det verkliga skälet till att en kristens tro inte leder till kärlek till sin nästa? Det är i närsyntheten, ja, till och med blindhet. De kan inte sluta att betrakta sig själva. De söker ständigt efter gudsfruktan och rättfärdighet i sig själva eftersom de inte kan tro att de redan har allt de behöver genom Guds löfte. De glömmer att alla deras synder redan har tvättats bort och strukits ut.
(v. 10) Var därför desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla.
Petrus släpper ytterligare ett »därför« i början av vers 10. Meningen är denna; eftersom vi är benägna till närsynthet, att bli inkrökta och bara betrakta oss själva. Just för att vi har så svårt att tro att evangeliet verkligen är tillräckligt, blir vi uppmanade att »vara desto ivrigare… att göra vår kallelse och utkorelse fast« nämligen detta att vår frälsning inte hade något med oss själva att göra. När allt kommer omkring betyder »kallelse och utkorelse« helt enkelt »frälsning i Kristus«. Vi är kallade TILL Kristus och utkorade I Kristus.
Den verkliga kampen är alltså att slå fast detta och att komma överens med Jesus när han säger: »Det är fullbordat« (Johannesevangeliet 19:30). Att komma överens och tro att allt vi behöver för liv och gudsfruktan redan är vårt. Det enda sättet på vilket det blir någon »verkstad« med att älska vår nästa är att komma överens med Gud om att vår frälsning är en fri gåva. Då och först då är vi fria nog att utöva de dygder och gärningar som är förberedda för oss.
Det som är anmärkningsvärt är att Petrus tror att om vi slår fast detta så förflyttas vårt fokus från oss själva till vår nästa, och detta hindrar oss från att snubbla eller falla. Det säkraste sättet att falla är att vara närsynt, neurotiskt självupptagen och tvivla på att vi har renats från våra synder. Det säkraste sättet att inte falla är att bekräfta det som Gud har lovat oss i Kristus, bekänna att våra synder är förlåtna, glömma oss själva för att älska och göra gott mot vår omgivning.
Enighet med Gud är inte lätt. Att bekräfta att frälsningen är en fri gåva och en »done deal« kommer inte naturligt. Därför behöver vi ständigt höra evangeliet om och om igen. Ett evangelium som är helt befriat från alla »om«, »men« och »dock«. Ett så radikalt och kraftfullt evangelium att det till och med kan justera våra närsynta ögon för att se en värld av människor som vi nu är fria och tillgängliga att älska.
ARTIKELFÖRFATTARE: Daniel Emery Price kommer till Sverige och medverkar under vår konferens FREEDOM den 8-9 maj i Stockholm. Daniel är Director för Christ Hold Fast och samarbetar med 1517. Han är en uppskattad förkunnare och konferenstalare. Tillsammans med Chad Bird har han podcasten 40 Minutes in the Old Testament och tillsammans med Erick Sorensen 30 Minutes in the New Testament som han även skrivit boken Scandalous Stories: A Sort-of Commentary on Parables tillsammans med. Han har tidigare tjänat som både pastor och lovsångsledare. Följ Daniel på Facebook eller Twitter
