Anden har inte placerat predikanter i predikstolen för att vara pompösa moralister eller ge politiska brandtal, att försöka agera som spirituella terapeuter eller motivationstalare.
I början av Moby Dick, möter vi en ganska udda predikstol. Den är stor och hög, som många gamla predikstolar var, men predikanten går in i den här på ett unikt sätt: inte via en trappa utan med en repstege, sådana som används på fartyg.
Fader Mapple klättrar för hand upp för denna repstege. Som den valfångare han en gång var, svänger han med skicklighet benen in i predikstolen och drar upp repstegen bakom sig. Där kommer han att vara tills han bestämmer sig för att det är dags att avsluta sin predikan och stiga ner för repstegen igen.
Detta var Herman Melvilles scenario. Predikanten bestämmer när han ska lämna predikstolen. Men jag har en annan idé. Min är inte inspirerad av Moby Dick utan av en berättelse som teologen Stanley Hauerwas berättat om.
För några år sedan, medan han föreläste i Skottland, ombads Hauerwas att predika i Edinburghs stora katedral. Kyrkvärden i katedralen hade dock en överraskning för Hauerwas, när han gick in i predikstolen samma dag. När han stängde dörren hörde Hauerwas ett nyckellås vridas om bakom honom. Kyrkvärden informerade honom att detta var kyrkans tradition, en som går ända tillbaka till reformationen, nämligen att låsa in predikanten i predikstolen och inte släppa ut honom förrän han hade predikat det rena och fulla evangeliet.
Det där är en idé som jag gärna ställer mig bakom.
Inte pompösa moralister eller motiverande talare
Predikanter som inte predikar evangeliet är en ganska konstig företeelse, ur ett rent yrkesmässigt perspektiv. Föreställ dig en kock som inte lagar mat. En läkare som inte vårdar sjuka. En lärare som vägrar att undervisa. Jag antar att sådana udda typer finns, men jag vågar säga att de är sällsynta.
Men predikanter som inte predikar evangeliet är tyvärr inte sällsynta. Faktum är att de åtminstone enligt min erfarenhet är skrämmande vanliga. De korreleras inte heller med ett särskilt kyrkosamfund. Jag har hört dem från lutherska predikstolar, baptistiska predikstolar, katolska predikstolar, reformerade predikstolar. Bara välj. Nu finns det säkert mycket som kan sägas om Bibeln, lärjungaskap, tionde, bön, undvika ondska, att hålla sig på den smala vägen och alla andra typer av ”andliga frågor”, men på något sätt går Jesus och hans dyrbara verk för oss förlorat mitt i allt detta.
Grundläggande kunde den typen av predikan framföras även i en judisk synagoga eller i en muslimsk moské utan att någon skulle röra en min. Och om så är fallet så är det inte en kristen predikan.
Om Jesus och hans frälsningsverk skyms bakom alla dessa övriga ämnen, är den förlusten något som dessa predikanter med rätta bör skämmas för och omvända sig från. Eftersom deras primära uppgift är att räcka människor syndernas förlåtelse genom evangeliet. Deras kallelse är att förmedla vad Jesus förvärvat till sitt folk. Anden har inte placerat predikanter i predikstolen för att vara pompösa moralister eller ge politiska brandtal, att försöka agera som spirituella terapeuter eller motivationstalare.
Predikanter är, som Johannes Döparen, ”en röst.” En röst som proklamerar Kristus och honom som korsfäst och uppstånden för oss. Ja, de diagnostiserar ondska. Exponerar synd och överträdelser. Uppmanar till omvändelse. Instruerar, förmanar och varnar. De måste göra det, det är ett gudomligt krav. Men det mest grundläggande och centrala är att de predikar evangeliet.
Och tills de gör det, håll dörren till predikstolen låst!
Tungor i befrielsens tjänst
Predikanter står i predikstolen för att använda sina tungor som en nyckel för att befria de som sitter samlade framför dem.
De befriar de som kom till kyrkan den dagen eftersom det kanske är den enda platsen i deras liv där de känner sig trygga att höra sanningen. Ingen skriker på dem. Ingen berättar för dem att de är dumma, fula, feta, idiotiska eller förkastade. Dessa människor bär med sig bördan av alla dessa olika ord som uttalats av dem och över dem, som nu virvlar runt i deras inre som vass metallskrot som fångats upp i en tornado. Därför behöver de höra ett helt annorlunda ord från predikanten – ett som säger dem att de är Kristi älskade, en del av hans fläckfria brud, hans käraste skatt i världen och de som han skulle skänka varje sista droppe av sitt blod för att kalla dem hans egna.
Predikanter står i befrielsens tjänst för dem som kom till kyrkan den dagen vars liv håller på att falla isär. Somliga har precis fått veta att deras äkta hälft kommer lämna dem. Deras son sitter fast i missbruk. Deras dotter pratar inte med dem. Någons mamma upptäckte just en knöl i hennes bröst. De är rädda. Allt som en gång verkade stabilt börjar spricka i sömmarna. Gud upplevs mitt i allt detta frånvarande, tyst och ohjälpsam. Vad de därför behöver höra från predikanten är de goda nyheterna om Jesus i all dess oförstörda och obegränsade nåd. Nej, det kommer inte att lösa alla problem i deras liv, men det kommer att ge ett ankare i stormen. Något att hålla fast vid tills det nuvarande kaoset avtar.
Predikanter står i befrielsens tjänst för människor som kommer till kyrkan av alla möjliga skäl, några bra, andra inte så bra, och allt däremellan. Dessa människor – VI – behöver bli lyfta ur sina egna berättelser och infogas in i den stora berättelsen om hur Gud frambringar en ny skapelse i Jesus. Ett kungarike av frid för de som kämpar demoner. Ett kungarike av nåd och försoning för dem som är tyngda av skuld. Predikanten är där för att befria dem från fångenskap till sina egna skeva, själviska, smutsiga och svaga historier och för att plantera dem stadigt i berättelsen om hur ”Gud så älskade världen att han gav sin enfödde Son….”
När det väl har utropats och planterats i människors öron och hjärtan, okej, då kan vi släppa ut predikanten ur predikstolen med stor tacksägelse och ropa av glädje. De har gjort sitt jobb. Sväng upp dörren på vid gavel. Och tillsammans kan vi tacka och tillbe Herren, vars största glädje är att ge goda gåvor till sina barn.
ARTIKELFÖRFATTARE: Chad Bird kommer till Sverige och medverkar under vår konferens FREEDOM den 8-9 maj i Stockholm. Han är en mycket uppskattad författare och talare. Han har tjänat som både pastor och professor och föreläser bland annat i Gamla Testamentets teologi samt Hebreiska. Han skriver för bloggarna 1517 och Mockingbird samt har podcasten 40 Minutes in the Old Testament. Chad är en flitig författare till flera böcker bland annat Night Driving, Your God Is Too Glorious och Upside-Down Spirituality. Chad och hans hustru Stacy har fyra barn och två barnbarn. De lever och njuter livet i Texas Hill Country. Följ Chad på Facebook eller Twitter
