»Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen« (Gal 4:20).
Paulus adresserar församlingarna i Galatien i skarpa ordalag utifrån en faderlig omsorg om dem. De har tappat kursen, förlorat evangeliets oumbärliga centrum och dragits mot periferin och ytterligheter. Deras fokus kan låta både rätt och behjärtansvärt. Betoningarna är inte främmande i biblisk och kyrklig kontext. Är det inte precis så villoläror alltid uppstår? Budskapet ges på olika sätt stöd utifrån Skriften och låter till en början rimligt. Men det skymmer det som är kyrkans heligaste skatt, högsta kallelse och viktigaste ärende: evangelium.
Det är evangeliet om Kristus som korsfäst för oss som accentuerar och bevarar kyrkan som Kristi kyrka, därför måste kyrkan ständigt vaka över distinktionen och bevarandet av det rena och klara evangeliet.
Paulus klargör redan i inledning av brevet att det är just detta som står på spel: »Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium – fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus. Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er – förbannelse över honom!« (Gal 1:6-8).
Detta är ett ytterst relevant budskap även i våra dagar som ständigt aktualiseras genom olika händelser och nyhetsrapportering från kyrkans värld i vår samtid. Perifera ämnen, populistiska teman, spektakulär andlighet och tyvärr även rena rama villoläror hamnar i centrum och kidnappar kyrkans agenda. I söndags närvarade jag vid en prästvigning i Storkyrkan i Stockholm och blev påmind om hur centralt och viktigt detta är i ordningen för prästlöftena som avges vid vigningen. Biskopen ställer bland annat frågan: »Vill ni stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord. så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten?« På denna fråga förväntas varje kandidat svara ett klart och tydligt ja för att bli vigd till präst.
Kyrkans valv är höga och rymliga. Inom kyrkan ryms många olika betoningar och mycket är angeläget och viktigt. Men vi far alltid vilse när vi förlorar vårt centrum och uppehåller oss kring ytterligheter. Reformationen var därför just en evangelisk förflyttning och en rörelse tillbaka mot kyrkans verkliga centrum. En reaktion mot att präster hade blivit mer av politiker än predikanter av nådens evangelium. Att det perifera hade trängt undan det centrala.
Det finns mycket som är både viktigt och behjärtansvärt inom kyrkans verksamhet och värderingar. Men det som är kyrkans kärnverksamhet är att förkunna evangelium och räcka människor syndernas förlåtelse. Det är evangeliet om Kristus som korsfäst för oss som accentuerar och bevarar kyrkan som Kristi kyrka, därför måste kyrkan ständigt vaka över distinktionen och bevarandet av det rena och klara evangeliet.
Luther förblir därför en viktig röst för kyrkan att lyssna till. Nedan tar han till orda från sin utläggning av Galaterbrevet med samma kärva och uppfodrande ton som Paulus för att undanröja bruset som döljer det rena evangeliets ljuva musik.
Vi behöver även i vår tid en reformation av kyrkan och en rörelse tillbaka mot kyrkans omistliga centrum. Många myndigheter och organisationer kan erbjuda mycket av det som kyrkan idag sysslar med och faktiskt göra det ännu bättre. Däremot är det kyrkans unika uppdrag att proklamera evangelium om syndernas förlåtelse och frid med Gud. Om hon tystnar finns det ingen annan som förkunnar korsets dårskap eftersom denna världen söker efter visdom och tecken av ett helt annat slag. Det kan därför vara en stor frestelse för kyrkan att överge evangelium till förmån för ett mer populistiskt budskap som rimmar väl med samtidens efterfrågan.
Luther förblir därför en viktig röst för kyrkan att lyssna till. Nedan tar han till orda från sin utläggning av Galaterbrevet med samma kärva och uppfodrande ton som Paulus för att undanröja bruset som döljer det rena evangeliets ljuva musik.
Galaterbrevet 2:20-21 »…det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.«
»Dessa ord, ”Guds Son”, ”har älskat mig”, och ”utgivit sig själv för mig”, äro idel dunder och blixt från himlen mot lagens rättfärdighet och gärningsläran… Det finns inte någon annan kraft eller något annat medel att stå emot villfarelserna och sekterna än denna rena artikel om den kristna rättfärdigheten. Har den gått förlorad och man har avfallit från denna artikel kan man inte upphöra att falla, fara vilse och leda vilse i all oändlighet. Utan tvivel kommer man då att ge upphov till otaliga sekter och uttänka nya läror och gärningar.«
»Må hellre alla svärmare och papister fara åt helvete med sina rättfärdigheter, gärningar och förtjänster – även om hela världen håller sig till dem – än att evangeliets sanning fördunklas och Kristi ära går om intet. Om jag, en förlorad och fördömd syndare, hade kunnat friköpas för något annat pris, varför skulle då Guds Son behöva utgivas för mig? Men det fanns inte något annat som dög, vare sig i himlen eller på jorden, utom Kristus, Guds Son. Därtill kommer att han utgav sig själv av högsta kärlek… Dessa ord, som är den renaste predikan om nåden och den kristna rättfärdigheten, sätter Paulus mot lagens (och gärningarnas) rättfärdighet.«
Det finns inte någon annan kraft eller något annat medel att stå emot villfarelserna och sekterna än denna rena artikel om den kristna rättfärdigheten. Har den gått förlorad och man har avfallit från denna artikel kan man inte upphöra att falla, fara vilse och leda vilse i all oändlighet. Utan tvivel kommer man då att ge upphov till otaliga sekter och uttänka nya läror och gärningar.
»Lagen må vara en gudomlig lära, den må ha sin ära, men den har inte älskat och utgivit sig själv för mig, utan den anklagar och förskräcker mig. Men nu har jag en annan som har befriat mig från lagens förskräckelse, synden och döden. En som försatt mig i frihet, i Guds rättfärdighet och evigt liv. Han är Guds Son och han har älskat mig och utgivit sig själv för mig.«
Kristus är nämligen en ljuvlig glädjebringare för ett förskräckt och sorgset hjärta.
»Kristus är inte någon Mose, inte en indrivare eller lagstiftare, utan en som ger nåd, en frälsare och förbarmare. Uteslutande ren med ett ord som skänker barmhärtighet. Den som målar Kristus så, han ger en riktig bild av honom. Om man nöjer sig med en annan bild av honom, kommer man strax på fall i anfäktelsens stund.«
»Kristus är nämligen en ljuvlig glädjebringare för ett förskräckt och sorgset hjärta. Paulus ger honom här en ljuvlig benämning, såsom den som ”älskar MIG och utgiver sig själv för MIG”. Det gäller alltså att läsa dessa ord ”FÖR MIG” med stort eftertryck. Kristus har inte endast älskat och utgivit sig själv för Petrus och Paulus, utan denna nåd gäller oss i lika hög grad som dem. Därför måste du vänja dig vid att med full tro och visshet omfatta detta ”MIG” och tillämpa det på dig själv och inte tvivla på att även du avses.«
– Martin Luther, från hans utläggning av Galaterbrevet 1531, Stora Galaterbrevs kommentaren, andra upplagan, s 155-158.