Få kristna gestalter har det skrivits så mycket om som om Luther. Han vägrar gå ur tiden. Reformationsjubileet 2017 gav upphov till ännu fler böcker, avhandlingar, artiklar och föreläsningar som vill förstå den store reformatorn. Var och en som ger sig på att presentera Luther och hans teologi riskerar dock att presentera “sin egen Luther”. Anledningen är att Luthers teologi kan uppfattas paradoxal och att hans verk är mycket omfattande. Han överraskar som den enda teologen i historien som gett namn åt en stor kyrkotraditon och dess bekännelsedokument, men som själv aldrig sammanställt ett systematiskt teologiskt verk. Hans författarskap består framför allt av skriftutläggningar – bibeltext efter bibeltext – samt av situationsbundna debattskrifter, brev och pamfletter, ofta polemiska.
Det finns ingen brist på källmaterial. Luthers samlade verk Weimarer Ausgabe (WA) finns i 121 volymer som omfattar 80.000 sidor. Men i dessa texter möter vi honom först och främst som pastor – som predikant och själasörjare. Min egen uppfattning är att det är precis så han ska förstås. Luther måste förstås utifrån predikstolen, i gudstjänsten och i själavården, som församlingsbyggare inte främst som akademisk teolog. Eller som Hans Martin Barth har uttryckt det: “Luthers skrifter hör inte främst hemma på skrivbordet utan på nattduksbordet”. När Luther reformerade kyrkan var det inte bara som teolog utan också som själasörjare. Hans teologi syftade framförallt till att trösta förtvivlade samveten. ”Tröst” är kanske ett av de ord som förekommer flest gånger i hans predikningar. För att göra rättvisa åt Luther behöver vi förstå hans hjärta för skuldtyngda själar och fokusera på den praktisk-pastorala sidan av Luthers reformationsprojekt. De många politiska och kulturella omvälvningar som utspelade sig samtidigt bör inte få skymma Luthers gärning som kyrkoreformator.
Inte sällan anklagas Luther för att han inte bidragit med något nytt. Han upprepar, förnyar och förädlar bara tankar från fäderna, tankar som funnits sedan fornkyrkan. Men denna anklagelse snarare bekräftar hela reformationens motiv och ansats – att re-formera, att återvända, återerövra och återge kyrkan sin ursprunglighet i lära och liv, form och innehåll. Luther är inte ute efter att upptäcka något nytt och starta eget. Han vill återupptäcka och reformera Kyrkan med stort “K”. Men det måste ändå sägas med emfas: få av kyrkans lärare har lyckats framställa evangeliet renare, klarare och starkare, till stor tröst och befrielse än Luther.
Vi lyser frid över Martin Luthers ljusa minne, denna hans dödsdag och himmelska födelsedag den 18 februari 1546.