REFLEKTIONER UNDER FASTAN DAG 15
Vi befinner oss i fastan och söndagarna avlöser varandra med teman som: »Prövningens stund«, »Den kämpande tron« och »Kampen mot ondskan«. Samtidigt håller världen andan. Vi följer coronavirusets utveckling timme för timme. Tonen skärps. Åtgärder tillämpas. Olika samhällsfunktioner går in beredskap. Världens börser rasar. Nyheterna larmar. Oron breder ut sig. Fruktan försöker gripa om oss.
När vi var barn var vi mörkrädda och fruktade spöken under sängen. I vuxen ålder tenderar både spökena och rädslorna bli allt verkligare. Hoten blir konkreta. Insikten om vår egen dödlighet och välfärdens sårbarhet slår vid olika tider emot oss. Hur ska man då reagera som kristen i dessa tider?
För det första kan det vara bra att vara förankrad i och påminna sig om Gudsfolkets egen historia. Guds folk har genomlevt många olika epidemier och plågor under såväl biblisk tid som under kyrkohistorien. I dessa berättelser kan vi hämta både tröst och vägledning. Den välrenommerade sociologi professorn Rodney Stark beskriver slående vad som karaktäriserade den unga kyrkan i Romarriket under tider av pest och katastrofer:
»The Christians… ran a miniature welfare state in an empire which for the most part lacked social services. When calamities struck, there were people who cared—in fact, there were people having the distinct responsibility to care! All congregations had deacons whose primary job was the support of the sick, infirm, poor, and disabled.« (Rodney Stark, The Triumph of Christianity – how the Jesus movement became the worlds largest religion)
För det andra ska vi iaktta och följa rekommendationer från myndigheterna och låta vårt handlande ske med eftertänksamhet. Men låt oss inte gripas av panik och sprida onödig oro. Låt oss hämta och sprida den tröst, frid och det hopp som finns hos Gud i Kristus Jesus. Våra medmänniskor behöver oss mer än någonsin under dessa tider.
För det tredje är det lämpligt att låta stundens allvar driva oss närmre Gud och låta vår tro fördjupas. När oroligheterna angriper oss från alla håll är det ännu viktigare att ha en god ordning för vårt andliga liv, så att vi inte blir desillusionerade. Att hålla fast vid en rytm av bön och bibelstudium som rotar och rustar oss och riktar vår blick mot Kristus.
Jesus sa: »Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.« (Johannesevangeliet kapitel 14 & 16)
»Den som inte tror på en enda allsmäktig Gud har tusen saker att frukta på alla håll. Han ser hit och dit och får aldrig någon ro. Idag är han rädd för sjukdom, imorgon för fattigdom. Idag är han rädd för att en människa ska skada honom, imorgon för att en god vän ska svika honom. Kommer han i svårigheter, ser han ingen annan utväg än att han själv eller någon annan människa måste klara av det hela. Så går det när man inte låter Herren ensam vara Gud. Men tänk vilken salig trygghet och frid de får ha som bara tror på en enda Gud och som vet att denne mäktige Gud är en trofast Fader!« (Rosenius, Gud den underbare, s 54)