REFLEKTIONER UNDER FASTAN DAG 19
If man had his way, the plan of redemption would be an endless and bloody conflict. In reality, salvation was bought not by Jesus’ fist, but by His nail-pierced hands; not by muscle but by love; not by vengeance but by forgiveness; not by force but by sacrifice. Jesus Christ our Lord surrendered in order that He might win; He destroyed His enemies by dying for them and conquered death by allowing death to conquer Him.
― Preparing for Jesus’ Return: Daily Live the Blessed Hope
Att vandra korsets väg är att välja en annorlunda väg. Identiteten som korsfäst med Kristus borgar för en sann och stor frihet. Paulus sammanfattar sitt tal om köttets gärningar och Andens frukt med orden »De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär« (Gal 5:24).
Det är dessa köttets lidelser och lustar, alltså skeva begär och onaturliga behov som ställer till det för oss och skapar både fruktan och oro, avund och maktkamp. Vi blir snabbt slavar under dessa krafter som för krig i vår inre värld vilket i sin tur leder till någon slags krigisk livsföring. En livsstil där vi ständigt navigerar utifrån dessa upplevda behov och kämpar för att tillfredställa dem.
Härlighetsteologin håller dessa lidelser och begär vid makt och liv. Den matar oss med visioner och illusioner som är samstämmiga med våra mänskliga föreställningar. Här finns inget utrymme för offer och utgivande kärlek som man inte kan räkna hem i form av någon slags vinst. Dess kalkyler bygger på att varje insats ska ge utdelning i en eller annan form av lycka, framgång och ära.
Men att följa korsets väg handlar om att ge för att ge, inte för att få. Att premiera det osynliga framför det synliga. Komma ur inkröktheten där tillvaron enbart kretsar kring att tillfredställa det egna jaget. Att omfamna svagheten, acceptera smärtan och våga tappa kontrollen i förtröstan på att Gud håller vårt öde i sina ömma och faderliga händer. För detta är vägen till verklig tillfredställelse. Jesus har sagt: »Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det« (Matt 16:25)
Det handlar alltså inte om att resignera i någon slags fatalistisk inställning att det som sker det sker, men att vandra i tro på Guds löften och därigenom våga vandra den annorlunda vägen. Dessa löften inkluderar även ord som: »Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark« (2 Kor 12:9-10).
Kanske erbjuder stundens allvar och den uppkomna världssituationen ett utmärkt tillfälle för oss att spegla oss själva i korsets teologi och vandra korsets väg? Vad skulle hända om vi slutade att kämpa för att få till livet i enlighet med våra lidelser och istället började kämpa för att ta upp vårt kors i en värld där alla vill kliva ner från korset? Att leva som korsfästa – döda för synden och levande för Kristus.