FÖRSYNEN – ATT FÖRNIMMA GUDS GODHET I ALLT

Den gudomliga försynen är en biblisk lära som uttrycker hur Gud är närvarande och påverkar historiens händelseförlopp. Han är närvarande i det stora och lilla, händelser som sker med både nationer och människor för att låta »allt samverka till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut« (Rom 8:28). Det är svårt för oss att se Guds försyn utifrån ett jordiskt perspektiv. Därför kan vi inte främst greppa om försynen med förståndet utan snarare inbjuds vi att hålla fast vid den i förtröstan. Vi lever livet framlänges men vi förstår det baklänges. I nuet ropar vi om Guds nåd men det är oftast i efterhand som vi kan konstatera hans visdom, makt och trofasthet.

Som människor har vi en medfödd böjelse att vara autonoma – fria och oberoende varelser som sköter oss själva – som tar saken i egna händer och skapar oss det liv vi själva önskar. Det har inte främst med vår individualistiska tidsålder att göra utan har sitt säte djupt i människans hjärta. Sedan urminnes tider har människan velat ta kontrollen och bli sin egen. Gång på gång erfar dock människan att hon inte har kontroll och står alldeles maktlös inför olika situationer. Kriser kan därför bli nådetillfällen för både omvändelse och att upptäcka Guds barmhärtiga försyn.

Genom hela bibeln löper Guds faderliga försyn och omsorg som en röd tråd. Hela tillvaron vilar i hans händer och han använder sig av allt som sker för att forma oss till de människor han skapat oss att vara. Under Guds hand vilar både det goda och det onda men allt brukar han för att uppenbarar han sin oinskränkta makt, ära och härlighet, sitt väsens skönhet. Han kan alltså använda det onda för något gott. Människors synd, ondskans djävulskap, lidande och prövning – allt detta vilar under hans rådande utan att det fördenskull kommer direkt från honom. Väljer han att stoppa det så finns det ingen makt i himlen, på jorden eller under jorden som kan stå honom emot. Bestämmer han däremot att tillåta det drabba oss kan vi inte hindra honom.

Vittnesbörden om denna gudomliga försyn är många genom hela bibeln och kyrkans historia. När vi blir rotade i Guds allmakt fylls våra hjärtan av någon slags skräckblandad förtjusning – förundran, gudsfruktan men framförallt djup förtröstan. Josef hade insikt i Guds underbara försyn. Han sammanfattar inför sina bröder sin syn på deras svek, brutala handlande och synd med orden »Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott, för att bevara många människors liv« (1 Mos 50:20). Vi lär av Josefs liv att det inte innebär en immunitet mot smärta och svåra tider, men framförallt betyder det att inget ont kan i tidens längd bli ont för oss. Även det onda blir under Guds hand något gott.

Av naturliga skäl studsar vi som moderna människor till inför ett sådant påstående. Även bland bibeltroende kristna kan det vara svårsmält föda. Kanske för att vår vision av och förkunnelse om Gud har blivit futtig, ja, fattig. Gudsbilden har begränsats till »snäll« och »kärleksfull«. Det ger inte någon trygghet i oroliga tider. Den förmår varken väcka varken fruktan eller förtröstan. Vi har förlorat vår förmåga till förnimmelse av Guds helighet och härlighet. Det största beviset på Guds försyn och hur han är mäktig att bringa det oändligt goda ur det förskräckligt onda och orättvisa är Jesu Kristi lidande, korsdöd och uppståndelse. Denna ondska är inte något som Gud står handfallen inför. Det är inget som går fel. Petrus proklamerar på Pingstdagen att dessa händelser skedde utifrån »Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden« (Apg 2:23-24).

Inget kan så som läran om Guds faderliga försyn ge dig glädje och hopp, trygghet och förtröstan i svåra tider. Inför dessa sanningar kan vi tillsammans med Paulus utbrista i stor förundran: »Vad skall vi nu säga om allt detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom« (Rom 8:31-32). Detta är förstås ett ämne som kräver mer utveckling, så jag återkommer med mer undervisning kring detta längre fram. Men tillsvidare så uppmuntrar jag dig att stanna upp, smaka på orden och sjunga ut några av textraderna i en av mina absoluta favoritsånger »In Christ Alone«