REFLEKTIONER UNDER FASTAN DAG 22
Ett av de bibelord som måste tillhöra de mest citerade är »Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också« (Matt 6:33). Detta Jesus-ord är sagt i en kontext där vi uppmanas att inte göra oss några bekymmer. Att inte oroa oss för hur det ska gå för oss och hur vi ska få mat och kläder. Jesus försäkrar att »vår himmelske Fader vet att vi behöver allt detta«. Dessa ord räcks oss som ett löfte att hålla fast vid i tro. Tron på Guds absoluta godhet och hans obegränsade förmåga. I tider av oro är det därför klokt att söka Gud först och få överlämna sig helt i hans omsorgsfulla händer.
Vi förlorar snabbt friden när vi tappar kontrollen. Känner oss hotade när vi fruktar att förlora det som vi tagit för givet och den närmaste framtiden ser oviss ut. Bekymmersfrihet och bekvämlighet premieras i vår tid, illusionen om en sorglös tillvaro som i första hand bygger på att vi själva kan skaffa oss vad vi behöver för ett gott liv. När dessa förutsättningar förändras inser vi snabbt att vi är ovana att lita på Gud. Drastiskt uttryckt skulle man kunna säga att vi inte har något direkt behov av Gud. Det är dock att missta sig och vittnar om en begränsad gudsbild. Gud är verksam här i världen både med ”höger och vänster hand”. Alltså både genom försynens hand och frälsningens starka arm. Kanske har vi begränsat Gud till att sköta ”frälsnings departementet” men missat att han ligger bakom varje sekund, varje andetag vi drar. Han är den som uppehåller allt med sin faderliga hand och »låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga« (Matt 5:45).
När Gud skapade världen var det inte som att han drog upp en klocka som sedan tickar på av sig själv. Gud är aktivt närvarande. Psalmisten konstaterar: »Min hjälp kommer från Herren som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som bevarar och beskyddar dig… Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren ska bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt« (Ps 121:2-4, 7-8): Varje söndag bekänner vi Gud som allsmäktig Fader och skapare av himmel och jord. Luther skriver i sin kommentar om detta stycke i Stora Katekesen att »detta är en stor och underbar kunskap och en stor skatt att känna till« och att vi därför ska »öva oss i denna artikel varje dag, inpränta den och tänka på den, vad som än möter oss«
Guds försyn betyder att Gud förser oss med allt. Även om vi får del av mycket gott genom människor, är det ändå gåvor från Gud… de kan liknas vid Guds händer, kanaler eller medel genom vilka Gud skänker oss allt, fortsätter Luther i Stora Katekesen. Den reformerta Heidelbergkatekesen sammanfattar det vackert i fråga 27: »Allting, kommer till oss inte av tillfällighet utan från hans faderliga hand«. Ingen händelse tar Gud på sängen. Allt står under hans kontroll och han låter det som sker ske för att bruka det för sina goda syften. Han regerar över både det goda och det onda. Vår kamp är att våga lita på att Gud är både tillräckligt mäktig och tillräckligt god för att även använda ondska av vilket slag det än må vara, hur meningslöst och destruktivt det än kan upplevas för oss. Den kristne kan därför finna en djupare mening i alla motgångar och genom allt lidande. Vårt förnuft kan inte begripa det, vi kan inte filosofiskt förklara det och det är utmanande men alldeles nödvändigt att skriva det. Vi kan omfamna oro och olycka med en orubblig tro på Guds godhet, genom en trotsig trosakt av förtröstan genom allt.
Hur kan man då uppbringa denna förtröstan? Det kan vi inte av egen förmåga utan det är genom det levande och verksamma Ordet som tron föds och börjar spira i våra hjärtan. Guds visdom är outgrundlig och hans verk är fyllt av mysterium. Det kommer alltid finnas situationer då vi undrar var Gud är och vad han gör i tider av ondska och lidande. För oss är det inte främst ett filosofiskt problem att lösa utan ett tillfälle att hålla fast vid hans löften och möta framtiden förvissade om att vi är hans verk som står under hans vård och vandrar i hans förutberedda gärningar. I allt är Gud närvarande. Genom allt bär han oss. Med allt fostrar och formar han oss. Trots allt kommer han låta allting samverka till vårt bästa. På den vägen finns det smärta och sorger, många varför och hundratals frågor som fortfarande söker efter sitt svar. »I allt detta måste vi låta Gud vara Gud, givet att han vet mer om oss än vi själva« (Martin Luther, 1519, En predikan om att förbereda sig inför döden, LW Vol 42)
Hur underlig är Du i allt vad Du gör, vem kan Dina vägar förstå,
men ett är dock säkert: den väg Du mig för, för mig är den bästa ändå.”Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör, men du skall få se det en gång”.
”Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för? Ej prövningens dag är så lång”.Mång tusende vagnar, o Herre, Du har, och vilken Du väljer för mig,
kan göra detsamma, ty lycklig jag far till himlen i sällskap med Dig.Och när som Elia i ilande fart jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart hos Jesus i fröjdernas land.I tillbedjan skall vi då böja oss där, och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, Du är för evigt i allt vad Du gör!Så bidar jag tålig och nöjd med min del, till dess alla varför får svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel: ett arv utan like jag har.(Sv.ps 268 av Emil Gustafsson 1886)