REFLEKTIONER UNDER FASTAN DAG 23
Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor. Nu behöver varje person förbereda sig mentalt på vad som väntar. De närmaste månaderna kommer bli påfrestande. Nu har vi alla ett stort eget ansvar. Det kommer några få avgörande stunder i livet då man måste göra uppoffringar inte bara för din egen skull utan också för att ta ansvar för din omgivning, för dina medmänniskor och för vårt land. Den stunden är nu. Den dagen är här. Den uppgiften gäller alla. (Tal till Nationen av Statsminister Stefan Löfven igår kväll 21:15)
Vi är inte vana vid den här situationen. Tonen skärps. Ovissheten breder ut sig. Rädslan tilltar. Det är på allvar nu, men när vi är rädda gör vi sällan kloka val. Vi riskerar att fatta beslut drivna av panik istället för att vägledas av tron, sanningen och visdomen.
Hur ska då Kristi kyrka agera under dessa omständigheter och hantera den nuvarande situationen? När vi på andra sidan av detta coronautbrott ser tillbaka tror jag inte vi kommer att komma ihåg den som tiden då kyrkorna stängde ner sin verksamhet utan förhoppningsvis som en tid då flera nya initiativ startade upp. En tid då kyrkan inte ställde in utan ställde om. En del skalas av och blir mindre. Annat mer väsentligt spirar och växer till.
Historien visar oss att människan har en enorm förmåga att fantastiskt snabbt anpassa sig efter förändrade omständigheter. Vi har mängder av exempel på detta. Just nu befinner vi oss i den alarmerande första fasen som präglas mycket av oro och kaos. Men väldigt snart når vi en ny fas där vi fortare än vad vi just nu kanske kan föreställa oss kommer att mer och mer förhålla oss till de rådande förhållandena. Därför är det viktigt att inte ställa in utan att förbereda sig på att ställa om.
Ställa om handlar om att våga finna oss i det som står utanför vår kontroll att påverka men framförallt att se möjligheterna som ligger öppna. Vi behöver hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena. Vara nyktra och vaksamma så att vi inte grips av panik eller slås ner av modlöshet.
Inför framtiden saknar vi översikt och vi kan inte förutse alla kommande steg i utvecklingen. Vi får ta blott en dag i taget och ett ögonblick i sänder och »ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda och därför inte vara oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja« (Ef 5:16-17).
Som bibeltroende kristna är vi bekanta med villkoren. Att skapelsen, mänskligheten och inte minst vi själva är märkta av syndafallet och präglas av ett tillstånd av obalans och skevhet är ingen nyhet som bör chocka oss. De naturliga förutsättningarna är inte optimala, men något vi med bibehållen sinnesro får finna oss i. Låt oss noggrant följa de riktlinjer och krav som ställs på oss. Restriktioner behöver dock inte betyda slutet utan kan innebära en nödvändig skärpning av vårt fokus, ärende och uppdrag. En tid då vårt centrum blir klarare och våra rötter får gå djupare. Tron blir fastare. Bönens låga brinner ihärdigare. Kärleken växer större. Efterföljelsen blir allvarligare, överlåtelsen konkretare och gemenskapen varmare.
Förnöjsamhet är en biblisk dygd. Att ta dagen som den kommer och hantera de olika motgångarna och utmaningarna med jämnmod i förtröstan på Guds goda försyn. Att vara mer upptagen av vad vi har och kan göra än av vad som fattas och inte fungerar. Paulus ord under tuffa förhållanden blir vägledande: »Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft« (Fil 4:11-13)
Guds församling behöver återerövra evighetshoppet .Jesu återkomst i härlighet är inte ett hot utan ett hopp. Den nuvarande situationen vill av naturliga skäl få oss att sänka blicken. Låt oss därför medvetet hjälpa varandra att lyfta blicken till Honom varifrån vår hjälp kommer.
Sinnesrobönen formulerades redan 1926 av den lutherska prästen och teologen Reinhold Neibuhr i USA. En bön som ursprunglig skickades runt bland de amerikanska soldaterna under andra världskriget och sedan gjorts populär av AA och 12-stegs-rörelsen. Denna bön stämmer väl in i den situationen vi befinner oss i och inskärper med kraft det jag kort nämnt ovan. En bön vi med fördel kan och bör bedja under rådande omständigheter.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.Hjälp mig att leva en dag i taget, att glädjas åt ett ögonblick i sänder,
och att acceptera motgångar som en väg till frid.Hjälp mig att – likt Jesus – ta denna syndiga värld precis som den är,
inte så som jag önskar att den skulle vara,
och att lita på att Du gör allt väl om jag överlåter mig åt Din vilja.Ge mig nåden att få leva någorlunda lycklig i detta livet,
och i fullkomlig salighet tillsammans med Dig i det tillkommande.