REFLEKTIONER UNDER FASTAN DAG 30
Denna fråga har sysselsatt vanliga kristna, såväl som teologer och förkunnare genom hela historien. Att försöka finna tillfredställande svar på den meningslösa ondskans roll och syfte i tillvaron. Om Gud är god och allsmäktig varför ges den då utrymme? Varför får människor, även fromma kristna, lida och utstå prövning? Hur kan ondskan i olika former få drabba Guds älskade? Är ondskan enbart meningslös eller kan Gud ur det onda utvinna det goda?
Maximos Bekännaren levde och verkade i början av 600-talet. Efter att ha tjänat vid kejsarens hov i förnämlig position, lämnade han allt och blev munk och en av sin tids främsta teologer. Maximos fick själv utstå lidande och förföljelse. Han miste både sin tunga och sin högra hand för att tillslut även mista sitt liv för att han vägrade att kompromissa med sina teologiska övertygelser. Han räknar upp fem orsaker till varför Gud tillåter att hans barn går igenom prövningar. Utan att göra anspråk på att svara heltäckande på frågorna ovan så lyfter han fram viktiga perspektiv.
Man kan urskilja fem orsaker till att Gud tillåter djävulen att angripa oss:
För det första, för att vi genom angrepp och motangrepp skall uppöva vår förmåga att skilja mellan gott och ont.
För det andra, för att hjärtat genom kampen skall bevaras rent och bli allt mer ointagligt.
För det tredje, för att vi skall undvika övermod och lära ödmjukhet när vi gör framsteg i det goda.
För det fjärde, för att ingjuta i oss en obeveklig avsky för det onda, genom att vi känner av det.
För det femte och viktigaste, för att vi skall vinna en inre frihet och förbli vissa om såväl vår egen svaghet som styrkan hos honom som kommit till vår hjälp.