»Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör« (1 Thess 5:9-11)
Söndagens episteltext är trösterik och visar även på hur vi rent konkret ska trösta varandra. Evangeliets tröst är inte något terapeutiskt peptalk om att »allt blir nog bra ska du se« och »försök att se det positiva«. Ångest och fruktan för döden är både reell och rimlig. Grundläggande är det i princip orimligt att inte frukta inför döden. Ovissheten ökar under rådande omständigheter. Vi vill ha klara besked och önskar synliga tecken. Var finns Gud? Har han övergivit oss? Straffar han oss genom detta som sker för våra synder?
Därför ska vi alltid och i dessa tider i synnerhet tala Guds Ord och förkunna evangelium – det glada budskapet. Det skänker förvissning och ger ett trygghetens fäste vad än som sker. Vi behöver medmänsklig närhet och omsorg, bekräftelse och möjligheten att dela våra tankar och vår oro i en social kontext. Detta är gott och gudagivet, en grundläggande tanke för församlingsgemenskapen. Men den typen av tröst finns även att hämta i stort sett i vilken mänsklig gemenskap som helst. Det unika för Kristi kyrka är att vi uppmuntrar och tröstar varandra med evangelium.
I dagens episteltext från Första Thessalonikerbrevet får vi klara besked: »Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning«. Guds vrede är en gång för alla sonad genom Kristi kors. Den dom som vilade över hela mänsklighetens uppror mot Gud tog Kristus på sig i alla människors ställe. Detta är Guds beslut och gärning – att från sin sida bestämma var och en till frälsning. Detta verket är fullbordat genom Jesu liv, lidande, död och uppståndelse »som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom«.
Vi måste lära oss att tolka Skriften och även läsa av samtiden genom den lins som är Kristus och honom som korsfäst för oss. Guds dom har drabbat Kristus i vårt ställe på korset och i Honom har Guds löften även fått sitt ja och amen. Domen står bara kvar över den som förnekar Jesu Kristi gåva. Sätter man inte sin tillit till Kristi verk vilar bördan fortsatt på människans axlar och man har endast kvar att hoppas på sig själv och sin egen insats. Men för den som tror och tar emot finns det inte längre någon dom eller vrede att frukta. I dopet har vi mött domen och döden genom att vi blivit begravda med Kristus för att även uppstå pånyttfödda med Kristus till ett nytt liv förenade med Honom.
Med denna sanning skall vi enligt Paulus »trösta och bygga upp varandra«. Genom att påminna varandra om och predika evangeliet till varandra förmedlar vi tröst inför både livet och döden för att »vi ska leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover«. Därför bjuder Jesus oss själv denna dag med orden: »Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila« (Matt 11:28).