»Bevara ordningen så ska ordningen bevara dig«
Det gamla ordspråket från Benedict är minst lika relevant idag. Vår samtid är så kaosartat fylld med intryck och möjligheter som vill fånga vår uppmärksamhet och ta vår energi. Ständigt uppkopplade och alltid upptagna. Inte konstigt att den psykiska ohälsan breder ut sig och att välfärdsländernas folksjukdom kallas för utmattningssyndrom.
Själv har jag ständigt många bollar i luften och ett ganska högt tempo med mycket resande i tjänsten. Jag trivs väldigt bra med det men det ställer stora krav på att forma och följa några enkla men fasta rutiner. Helt enkelt att hitta en rytm som är rogivande, realistisk och hyfsat rolig som håller mig rotad, rustad och riktad. Jag mår bra av en ordning som inte är förhandlingsbar och varken för krävande eller komplicerad för att hålla fast vid var än jag befinner mig. För mig handlar det om att skapa förutsättningar för helhet, harmoni och hållbarhet.
Jag insåg redan som ganska ung att tidiga morgnar passar mig naturligt och att jag är som absolut effektivast, som mest kreativ och harmonisk under den tidigare delen av dygnet. Ofta vaknar jag tidigt helt av mig själv och ser det som en förmån att få njuta av morgonstundens stillhet i ensamhet. Jag sätter på mig träningskläder medan morgonkaffet blir färdigt. Med den rykande kaffekoppen i handen så börjar jag dagen med att be Laudes från Tidegärden i kombination med att läsa dagens stycke från andaktsboken och att stanna upp vid dess bibelsammanhang. Den första frestelsen att övervinna är mobiltelefonens många lockelser att skanna av sociala medier, nyheter och mejlkorgen. Men min regel, eller rytm som jag hellre kallar den, är att allt detta får vänta tills frukosten. Jag behöver först grunda med den frid och förvissning som en kort stund med bön och bibel (och kaffe) ger mig.
På tal om sociala medier så vet den som följer mig där att jag ofta ligger ut bilder ganska tidigt från »morgonrundan«. Även den tillhör min dagliga rytm, förutom de dagar jag går på gym. Jag har kommit fram till att det ger mig en ultimat förutsättning för resten av dagen att köra en timmes powerwalk på morgonen, som även inkluderar en uppsättning enkla styrke- och balansövningar som jag utför med hjälp av parkbänkar som enkla träningsredskap. Det blir också en naturlig förlängning av bönestunden och en lisa för både kropp och själ att komma ut och röra på sig, oavsett årstid eller väder. Jag känner som att jag promenerar bort ifrån mina bekymmer och får fästa blicken på något annat än en skärm. I början lyssnade jag jämt på musik eller podcast i hörlurarna men det gör jag nästan aldrig nuförtiden. Numera försöker jag bara vara närvarande, njuta av miljön jag befinner mig i och fortsätta det inre samtalet där tankar, oro, intryck, tacksamhet och idéer formas till ömsom böner, suckar och tillbedjan. Jag lär återkomma med tankar och exempel på prövade praktiker inom detta område.