Det du gör mot din nästa, gör du mot Gud
Därför, kära vänner, låt oss inte bli så desperata att vi överger våra egna som vi är skyldiga att hjälpa. Fly inte på ett sådant fegt sätt på grund av djävulens skräckpropaganda och låt honom inte få glädjen att håna oss och förolämpa Gud och alla hans änglar. För det är verkligen sant att den som föraktar så stora löften och befallningar från Gud och lämnar sitt eget folk i nöd bryter mot alla Guds lagar och är skyldig till mord på sin nästa som han överger. Jag fruktar att Guds löfte i ett sådant fall kommer vändas till hemska hot och Psalm 41 kommer då att läsas på det här sättet mot dem som handlar så: »Förbannad är den som inte tar sig an de fattiga utan rymmer och överger dem. Herren skall då inte skona honom på olyckans dag utan överge honom. Herren skall inte bevara honom och inte hålla honom vid liv. Han skall inte finna lycka i landet utan kommer överlämnas i sin fiendes händer. Herren kommer inte vara hans stöd när han ligger sjuk, utan överge hela hans läger«. För »med den dom ni dömer, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter, skall det mätas upp åt er« (Matt 7:2). Ingenting annat kan komma ur det. Det är fruktansvärt att höra detta, ännu mer hemskt att vänta på att detta ska ske, men absolut värst är det att uppleva det. Vad mer finns kvar om Gud drar tillbaka sin hand och lämnar oss förutom ren djävulskap och all slags ondska? Det kan inte bli på annat sätt om man mot Guds bud överger sin nästa. Detta öde kommer att drabba en sådan människa, såvida hon inte uppriktigt ångrar sig och vänder om.
Detta vet jag med säkerhet, att om det var Kristus eller hans mor som låg sjuka, skulle alla begära att få hjälpa och gärna bli deras tjänare. Alla skulle vilja vara djärva och orädda; ingen skulle fly utan alla skulle kom- ma springande. Och ändå hör de inte vad Kristus själv säger: »Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig« (Matt. 25:40). När han talar om det största budet säger han: »Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna« (Matt 22:39-40). Där hör du själv att befallningen att älska din nästa hör ihop med det största budet att älska Gud. Med andra ord: det du gör eller inte gör för din nästa är hur du i själva verket handlar mot Gud. Om du alltså gärna vill tjäna Kristus och ta hand om honom, då så, här har du i så fall de sjuka nära till hands. Gå till dem och tjäna dem så kommer du med all säker- het att finna Kristus i dem, inte utvärtes men enligt hans eget ord. Om du inte vill eller bryr dig om att tjäna dina nära och kära, kan du vara säker på att om Kristus låg där istället, skulle du inte heller bry dig utan låta honom ligga där. Det är inget annat än dina egna illusioner som förleder dig med sina fåfängliga tankar om att du skulle tjäna Kristus om han personligen var där. Det är inget annat än lögner eftersom den som vill tjäna Kristus personligen, med all säkerhet skulle vilja tjäna även sin nästa. Detta är sagt både som en förmaning och en uppmuntran mot rädsla, och mot den skamliga flykt till vilken djävulen försöker fresta oss. Vi kan nämligen inte bortse från Guds befallning angående våra förehavanden med vår nästa och på så vis falla i synd.
Var försiktig och förakta inte läkarvetenskapen
Andra åter syndar på ett annat sätt. De är alltför obetänksamma och hänsynslösa, utmanar Gud och bortser från allt som kan motverka döden och pesten. De föraktar användandet av läkemedel och undviker inte platser och personer som är smittade av pesten. De stoltserar med sin oförsiktighet och vill visa hur befriade de är. De säger att det här är Guds straff och om han vill skydda dem kan han göra det utan mediciner eller försiktighetsåtgärder. Detta är inte förtröstan på Gud utan att utmana honom. Gud har skapat mediciner och försett oss med intelligens för att skydda och ta väl hand om kroppen så att vi kan leva vid god hälsa.
När man inte använder sig av sin intelligens eller tillgänglig medicin, när man kan göra det utan att skada sin nästa, skadar man istället sin egen kropp och måste därför akta sig så att man inte blir betraktad som självmordsbenägen i Guds ögon. Genom ett sådant resonemang skulle en människa kunna avstå från att äta och dricka, att klä och skydda sig och således förklara sin frimodiga tro med att om Gud vill bevara honom från svält och förkylning, kan han göra det utan mat och kläder. Det skulle faktiskt vara självmord. Det är ännu mer skamligt för en person att inte ge uppmärksamhet åt sin egen kropp och inte skydda den mot pesten så gott det går, för att sedan smitta och förgifta andra som kunde överlevt om hon hade tagit hand om sin egen kropp som hon borde. En sådan människa står ansvarig inför Gud för sin nästas död och är att betrakta som en mördare, många gånger om. Sådana människor uppför sig verkligen som om ett hus stod i lågor i staden och ingen försökte släcka elden. Istället ger de fritt spelrum för lågorna så att hela staden brinner ner och säger att om Gud verkligen hade velat så kunde han räddat staden utan vatten till att släcka elden.
Nej, mina kära vänner, det är inte bra. Använd medicin och ta drycker som kan hjälpa dig. Rök ut huset, gården och gatan. Undvik personer och platser där din nästa inte behöver din närvaro. Agera som en människa som vill hjälpa till att släcka elden i den brinnande staden. Vad är en epidemi om inte en eld som istället för att förtära trä och halm istället slukar liv och kropp? Du borde tänka så här:
Nåväl, nu har Gud tillåtit fienden att sända sitt gift över oss. Därför ska jag be Gud om att barmhärtigt skydda oss. Sedan ska jag hjälpa till att röka ut och rena luften, dela ut medicin och själv ta den. Jag ska undvika platser och personer där min närvaro inte behövs för att inte bli smittad och därmed smitta andra, och på så sätt orsaka deras död till följd av min försumlighet. Om Gud skulle vilja ta hem mig så vet han hur och var han finner mig, och att jag har gjort vad han förväntat av mig. Således är jag inte ansvarig för varken min egen eller andras död. Om däremot min granne behöver mig kommer jag inte undvika vare sig någon plats eller person, utan frivilligt gå. Se detta är en sund gudsfruktan som varken är fräck, tanklös eller på ett felaktigt sätt utmanar Gud.
Dessutom bör den som har drabbats av sjukdomen och återhämtar sig hålla sig borta från andra och inte tillåta dem i hans närvaro om det inte är absolut nödvändigt. Även om han är i behov av hjälp, som tidigare påpekats, borde han själv i sin tur efter sin återhämtning agera mot andra så att ingen i onödan smittas och så orsakar en annans död. »Den som älskar fara« säger den vise, »kommer att förgås genom den«. Om folket i en stad skulle visa sig djärva i sin tro när medmänniskors behov så kräver, men försiktiga när det inte finns någon nödsituation, och om alla hjälptes åt att avvärja smittan så bra man kan, skulle antalet döda vara mer måttligt. Men om vissa blir panikslagna och överger sina medmänniskor i deras svårigheter, och om andra är så dumma att de inte vidtar försiktighetsåtgärder utan förvärrar smittorisken, får djävulen en storhetstid och många kommer att dö. I båda fallen är detta ett allvarligt brott mot Gud och mot människor – å ena sidan frestar man Gud, å andra sidan leder det till människors undergång. Den som flyr kommer djävulen att förfölja. Den som stannar kvar, kommer djävulen att hålla fången så att ingen kommer undan.
Vissa är ännu värre än så. De hemlighåller att de är sjuka och går om- kring bland andra i tron att om de förgiftar andra kan de själva bli av med pesten och återhämta sig. Med denna idé går de på gator och in i hem och försöker smitta både barn och tjänare med sjukdomen, i tron att de därmed kan rädda sig själva. Jag tror ytterst att ett sådant handlande är djävulens verk och som får detta att ske. Jag har fått höra historier om att vissa är så oerhört onda att de cirkulerar bland människor och går in i hem för att de är ledsna att pesten inte har nått så långt och därför vill sprida den även där. Som om det vore någon slags hyss likt att placera ut löss i någons pälsplagg eller släppa in flugor in i någons vardagsrum. Jag vet inte vad jag ska tro. Om det är sant är jag inte säker på om vi tyskar är normala människor eller snarare riktiga djävlar. Det måste dock sägas att det finns somliga extremt råa och onda människor.
Djävulen ligger aldrig på latsidan. Mitt råd är därför att om man upptäcker någon sådan person, så bör domaren ta dem i örat och döma dem till galgen, som råa mördare med uppsåt. Vad annars är sådana människor om inte mördare? Det händer att en mördare trycker en kniv i någon men ingen kan hitta den skyldige. På samma sätt är det med dessa människor – de smittar ett barn här och en kvinna där – men kan aldrig fångas. De fortsätter med ett leende på läpparna som om de hade uträttat något av värde. Om så är fallet, skulle det vara bättre att leva bland vilda djur än med sådana mördare. Jag vet inte hur jag ska predika för sådana mördare. De visar inget intresse att lyssna. Jag vädjar istället till myndigheterna att ta ansvar för dem och överlämna dem till galgen och inte till läkare.
Om Gud själv i Gamla testamentet beordrade spetälska att förvisas från samhället och tvingade dem bo utanför staden för att förhindra spridningen, så måste vi göra på samma vis med denna farliga pest. Alla som är infekterade måste hållas på avstånd från andra personer och självmant tillåta sig att isoleras och få snabb hjälp med medicin. Under sådana omständigheter är det vår plikt att hjälpa en sådan person och inte lämna honom i sin situation, vilket jag upprepade gånger har påpekat tidigare. På så vis kan vi stoppa detta gift i tid, vilket inte bara gynnar individen utan hela samhället, som kan bli nedsmittat om så bara en enda person får gå fritt omkring och smitta andra. Pesten här i Wittenberg har orsakats av inget annat än lort och avfall. Luften, tack och lov, är fortfarande frisk och ren, men somliga har blivit drabbade på grund av andra människors likgiltighet och hänsynslöshet. Så djävulen är mycket nöjd med sig själv och den skräck och flykt som han lyckats orsaka bland oss. Må Gud hindra honom! Amen.
Detta är vad vi tänker kring detta ämne om att fly undan pesten och döden. Om du är av en annan åsikt, må Gud upplysa dig. Amen.
Vårda din själ i dödens tider
Eftersom detta brev kommer att tryckas upp för att fler människor ska kunna läsa det, anser jag det nödvändigt att lägga till några korta instruktioner om hur man bör ta vård om sin själ i dessa dödens tider. Vi har gjort detta muntligt från predikstolen och gör det fortfarande varje dag för att uppfylla det uppdrag till vilket vi har kallats som pastorer.
Först måste man uppmana folket att gå i kyrkan och lyssna på predikan så att de genom Guds ord lär sig hur de ska leva och hur de ska dö. Det måste även påpekas att dessa som är så ofromt självsäkra att de förkastar Guds ord, medan de är vid god hälsa, borde lämnas utan uppsikt när de blir sjuka. Annars måste de uppvisa uppriktig ånger och omvändelse under tårar och klagan. En person som vill leva som en hedning eller likt en hund och inte ångrar sig offentligt bör inte förvänta sig att vi ska utdela sakramentet till honom eller räkna honom en kristen. Låt honom dö precis så som han har levt. Vi får inte kasta pärlor för svin eller ge hundar det som är heligt (Matt. 7: 6). Det är sorgligt att det finns många kyrkliga förhärdade råskinn som varken bryr sig om sina själar när de lever eller när de dör.
För det andra borde alla förbereda sig i tid och vara redo för döden genom att gå till bikt och ta nattvarden varje vecka eller åtminstone varannan. Alla borde se till att försonas med sin nästa och vara redo om Herren plötsligt knackar på dörren. Om man lämnar innan man hinner kalla till sig pastorn så ska man ha förberett sin själ, inte lämnat något ogjort av det man åtagit sig och överlämnat sig åt Gud. När det sker så många dödsfall och det bara finns två eller tre pastorer i tjänst, är det omöjligt att besöka alla för att ge instruktioner och lära var och en vad en kristen borde veta i dödens kval. De som varit slarviga och försumli- ga i dessa frågor måste ta ansvar för det själva. Det är deras eget fel. När allt kommer omkring kan vi inte dagligen ställa in en privat predikstol och altare vid deras säng, bara för att de har försummat den offentliga predikstolen och altaret till vilket Gud har kallat dem.
För det tredje, om någon vill att kaplanen eller pastorn ska komma, låt den sjuke göra det tillräckligt tidigt, medan han fortfarande har sinnesnärvaro innan sjukdomen helt överväldigar patienten. Anledningen till att jag säger detta är att vissa är så vårdslösa att de inte gör någon begäran och inte sänder bud förrän själen redan har börjat sin färd. Då är de inte längre varken rationella eller talföra. Sedan får vi höra: »Kära pastorn, säg det allra bästa du kan till honom«. Men tidigare, när sjukdomen först började, ville de inget besök från pastorn ha utan sa: »Åh, det finns inget behov. Det blir nog snart bättre«. Vad ska en hängiven pastor göra med sådana människor som försummar både kropp och själ? De lever och dör som djur på fältet. De vill att vi ska undervisa dem om evangeliet i sista minuten och utdela nattvarden till dem. Så var de vana vid att det gick till under påvedömet när ingen frågade efter vare sig om de trodde eller förstod evangeliet, utan slentrianmässigt tryckte in nattvarden i munnen på dem, liksom man stoppade ett bröd i en påse.
Detta duger inte. Om någon inte kan prata eller indikera med ett tecken att han tror, förstår och önskar nattvarden – särskilt om han avsiktligt har försummat det – kommer vi inte att ge det till honom bara för att han nu ber om det. Vi har inte blivit beordrade att erbjuda det heliga sakramentet till otroende utan snarare till troende som kan bekänna sin tro. Lämna dem ifred i sin otro; vi är utan skuld eftersom vi inte har försummat att predika, undervisa, uppmana, trösta, besöka eller något annat som rör vårt kall och vår tjänst. Detta är i korthet våra instruktioner och vad vi själva praktiserar här. Vi föreskriver dig inget i Breslau, för Kristus är med dig och kommer att instruera dig utan vår hjälp och förse dig med sin egen smörjelse. Honom tillhör lov, ära och härlighet tillsammans med dig Gud Fader och den Helige Ande, i evigheters evighet. Amen.
Jag hoppas att jag med dessa rader har skrivit tillräckligt om detta ämne till er, så att många kan räddas, att Gud blir högt lovad när många kan ryckas ur dödens käftar, och många fler kan stärkas i tron på sanningen. Må Kristus, vår Herre och Frälsare, bevara oss alla i den sunda tron och innerlig kärlek, obefläckade och rena fram till hans stora dag. Amen. Be för mig, en fattig syndare.