Under vinjetten EFTERSNACK försöker vi varje vecka att sammanfatta, följa upp trådar och utveckla tankar från det senaste avsnittet av Re:formera podden.

 

De två senaste avsnitten har vi samtalat om EFS roll och funktion som en inomkyrklig missionsrörelse i Svenska kyrkan. Med oss i samtalet har vi haft Sara Nilsson Edström som är församlingsherde i Gamla Uppsala med ansvar för en samarbetskyrka med EFS. Det har varit glädjande att se hur dessa samtal engagerar flera av er som lyssnar och leder till inspiration men också frågeställningar. När det första avsnittet kom ut var ännu inte Överklagandenämndens beslut känt om avkragningsärendet gällande en präst med tjänst i EFS inom Luleå stift. 

 

Detta skapade även frågor hos somliga inför vårt positiva förhållningssätt till samverkan med Svenska kyrkan och våra stora förhoppningar om att utveckla dessa möjligheter framöver. Frågorna som väcktes var, utifrån den nämnda situationen ovan, bland annat om EFS verkligen är önskvärd och fullt ut ryms inom kyrkan. Det är uppenbart att det finns mängder av olika erfarenheter och kanske en hel del fördomar om Svenska kyrkan, inte minst bland våra frikyrkliga lyssnare. Men det är inte konstigt, Svenska kyrkan är Sveriges största kyrka med drygt 1300 församlingar (samt 31 församlingar utomlands) bestående av nästan 4000 kyrkor med knappt sex miljoner medlemmar, drygt 21.000 anställda medarbetare och lite mer än 19.000 förtroendevalda. 2018 skedde i Svenska kyrkan 65.387 begravningar, 46.605 dop, 25.901 konfirmationer och 15.394 vigslar. Om vi leker med siffrorna lite och antar att det väldigt lågt räknat deltar ytterligare tio personer bestående av nära och kära vid dessa tillfällen så samlar de tillsammans över en och en halv miljon människor. Lägger vi sedan till söndagens huvudgudstjänster och övriga gudstjänster så hade Svenska kyrkan drygt 14 miljoner besök under 2018.

 

I så gott som varje stadsdel och samhälle från nord till syd, öst till väst, finns det ett kyrktorn som reser sig mot himlen och påminner oss om att här har Gud kallat och samlat sitt folk till gudstjänst, på vissa platser i snart nog nästan 1000 år. Under Svenska kyrkans höga valv ryms olika fromhetstraditioner och betoningar. Därför är det också fullt förståeligt om människor har olika erfarenheter av mötet med Svenska kyrkan. Folkkyrkotanken har gett Svenska kyrkan sin prägel av öppenhet och rymlighet – en kyrka för hela folket. I sämsta fall gör den kyrkan allt för konturlös och Folkkyrkan löper då risken att inte bli mycket annorlunda än Folkets hus. Men en av flera goda egenskaper är att (folk)kyrkan blivit en integrerad del av det svenska samhället och därigenom tillgänglig för alla och bär därför på ett stort förtroendekapital i förhållande till medborgarna, inte minst i tider av nöd och död.

 

Svenska kyrkans utmaning är både att förvalta och förnya sitt dyrbara evangeliska arv, såväl som att frimodigt förkunna och förmedla detta i en ny generation och kultur. Men även att väcka och undervisa sina egna medlemmar inför vad de äger i sitt dop och hjälpa dem att leva i tro. Historien lär oss att en kyrka ständigt behöver leva i reformation och är beroende av väckelsetider som leder till andlig fördjupning och förnyelse, men även nya missionsinitiativ. Guds folket och kyrkan har genom hela historien inom sig haft sina förnyelserörelser. Profetrörelser under gamla förbundets dagar, olika judiska väckelserörelser, flera samtida med Johannes döparen, ökenfäder, klosterörelser, ordensväsen, reformationsrörelser såväl som vår tids väckelserörelser.

 

Inte sällan har dessa skeenden lett till splittring istället för kyrkans vitalisering, vilket oftast båda parter bär skulden för. Reformationen under 1500-talet hade inte för avsikt att bryta med kyrkan utan blev fördömd och förföljd av kyrkan. Men även den evangelisk-lutherska kyrkan har inom sig haft olika förnyelserörelser från sin första tid. I Sverige är EFS resultatet av en sådan inomkyrklig väckelse och förnyelse. På 1800-talet var Sverige med om sin senaste riktiga folkväckelse. I flera avseenden ledde det till att olika frikyrkor bildades. Men EFS som stod på en tydligt luthersk grund tog vara på väckelsens olika bidrag från både pietism, herrnhutism och metodism men stod kvar som en inomkyrklig väckelse- och missionsrörelse med syfte att vitalisera hela kyrkan. En av förgrundsgestalterna vid EFS tillkomst var Carl Olof Rosenius. Centrum för hans förkunnelse var korsets evangelium och den fria nåden i Kristus och han var mycket angelägen om att väckelsen skulle stanna kvar inom Svenska kyrkan.

 

Det har hänt mycket sedan 1800-talet och idag lever vi i viss mån med andra utmaningar. Men utmaningarna och möjligheterna för kyrkan att rymma och ta vara på sina olika förnyelserörelser är densamma. 1989-1990 förnyades och befästes EFS identitet som inomkyrklig missionsrörelse genom överenskommelser och avtal med Svenska kyrkan. Dessa avtal innebär bland annat att sakramentsförvaltare i EFS är prästvigda enligt Svenska kyrkans ordning. »Svenska kyrkan och EFS förnyar ömsesidigt sin gemenskap i en och samma kyrka med full andlig enhet och solidaritet. Svenska kyrkan erkänner fullt ut det arbete som EFS bedriver som en del av kyrkans arbete. EFS å sin sida bekräftar sin samhörighet med Svenska kyrkan.« (Ur avtalsöverenskommelsen 1989/90 och 2009)

 

I EFS Riktlinjer står det att läsa följande: »Denna uppgift vill EFS utföra som en självständig organisation inom Svenska kyrkan och med frihet för anslutna föreningar att utforma arbetet efter lokala förhållanden. EFS strategiska position i kristenheten är som självständig rörelse inom Svenska kyrkan. Det innebär att EFS och Svenska kyrkan har gemensam bekännelse och gemensam vigningstjänst. Både lokalt, regionalt och nationellt vill EFS eftersträva goda och konstruktiva relationer med Svenska kyrkan. Det innebär att EFS ansluter sig till Svenska kyrkans bekännelseskrifter, där de tre ekumeniska trosbekännelserna och den Augsburgska bekännelsen intar en särställning. De lutherska bekännelseskrifterna hänvisar i sin tur till Bibeln som den enda norm mot vilken alla läror ska prövas.« 

 

I samma skrift kan man även läsa att »EFS vill fortsatt arbeta för att bevara och hitta nya fruktbara samarbetsformer mellan Svenska kyrkan och EFS, lokalt, regionalt och nationellt. Mångfalden av olika typer av EFS-sammanhang, alltifrån grupper till kyrkor, är en viktig tillgång i missionsuppdraget. EFS vill avsätta resurser så att nya grupper och föreningar får stöd till etablering och utveckling. Nyplanteringsarbetet rymmer stora möjligheter att samla och stärka andligt liv i kyrkan, göra specifika missionsinsatser bland olika grupper av människor och forma nya, utåtriktade gudstjänstfirande gemenskaper liksom kristna nätverk i glesbygd och förort.«

 

I min uppgift som samverkanssekreterare för EFS-Svenska kyrkan sitter jag med i Samarbetsrådet som är ett »samverkansorgan tillsatt av Svenska kyrkans kyrkostyrelse respektive EFS styrelse. Samarbetsrådet har till uppgift att verka för en fortsatt fördjupning av samarbetet mellan Svenska kyrkan och EFS lokalt, regionalt och centralt… Samarbetsrådet har ett särskilt uppdrag att inspirera till nya och fördjupade samverkansformer mellan Svenska kyrkan och EFS, att utarbeta modeller till lokala samarbetsavtal… att stimulera en teologisk bearbetning av de olika traditioner som finns inom Svenska kyrkan och EFS, att utgöra ett forum för teologiska och ideologiska samtal.« (ur Instruktion för samarbetsrådet Svk-EFS)

 

I den Anglikanska kyrkan (Church of England) finns många spännande exempel på hur olika riktningar lever i samförstånd och hur man lyckats införliva nya och väldigt lyckade initiativ som når nya människor, istället för att man förlorar medlemmar till andra sammanhang. Den romersk-katolska kyrkan har sedan länge funnit en väg att hålla samman kyrkan samtidigt som man med föredömlig vidsynthet låter sig berikas av olika förnyelserörelser och fromhetstraditioner som man givit reellt utrymme. I denna kyrkotradition kallas dessa rörelser för antingen ordnar om de står i den mer historiska, monastiska och kontemplativa ådran eller kongreationer som är en något modernare form av sammanslutningar fokuserade på ett specifikt uppdrag. Jesuitorden skulle delvis kunna tjäna som ett intressant exempel. Den startade som en inomkyrklig missionsrörelse men blev även en front som motreformation, då den startade samtida med den evangeliska reformationen med ett uttalat mål att hindra denna. De driver mängder av högre utbildningar inom kyrkan och utbildar »sina egna präster« men står till kyrkans förfogande.

 

Exemplet haltar naturligtvis något men principen är densamma inom vår evangeliska kyrka. Inom sig rymmer Svenska kyrkan flera olika fromhetstraditioner, somliga mer löst sammanslutna i olika former av nätverk. EFS erbjuder en central och genom avtal reglerad organisationsform som bygger sin struktur utifrån något så ursvenskt som föreningsformen med demokratisk ordning. Med hjälp av EFS kan man alltså bilda missionsföreningar inom de församlingar där det finns ett initiativ och en längtan att samla och förstärka det lokala engagemanget i olika former. Dessa föreningar kan ingå samverkansavtal med församling och pastorat och få kyrkorådets förtroende att bedriva delar av eller riktad verksamhet. En av mina föregångare på posten som samverkanssekreterare, Torbjörn Larspers, skriver: »EFS är rätt unikt och har rätt att bilda gudstjänstfirande gemenskaper i Svenska kyrkan, har rätt att pröva kandidater för prästvigning för egna sammanhang… (som) skulle kunna bli ett positivt tillskott till församlingens arbete. […] EFS erbjuder utbildning och handledning för nystartade lokala grupper och EFS pionjärfond kan ge ekonomiska bidrag. Dessa föreningar kan vara en väg att stötta livet i kyrkan« (Fler nya skott från gamla rötter, 2009)

 

Samarbetsrådet sammanställde en liten skrift 1996 som ett idé- och samtalsmaterial om dessa frågor. Jag vill nedan avsluta med att citera både Domprosten och Distriktsföreståndaren som författat materialet för Svenska kyrkans respektive EFS perspektiv:

 

»EFS med sin andliga profil är en oerhört viktig del av Svenska kyrkans mångfald. Svenska kyrkan behöver EFS som en resurs i sitt inre missionsarbete, i evangelisation och diakoni, i arbetet med att stödja, medvetandegöra och rusta lärjungar. Svenska kyrkan har därför anledning att utmana EFS att praktisera vad man säger sig vara: en inomkyrklig missionsrörelse, beredd att gå ut för att uppsöka människor i områden och kulturer där kyrkan inte är etablerad. Svenska kyrkan har anledning att satsa mycket och tåla mycket för att uppmuntra, stödja och ge livsutrymme för en sådan inomkyrklig, solidarisk, självständig och lekmannadriven missionsrörelse« Domprost Lennart Edquist 1996-05-07

 

Efter en detaljerad genomgång av de fyra olika former som EFS kan ta gestalt inom Svenska kyrkan; informell bön- och bibelstudiegrupp, organiserad arbetsgrupp inom en av Svenska kyrkans församlingar med ansvar för viss verksamhet, kyrkobildning där EFS går in och driver egen verksamhet genom olika former av  samverkansavtal eller sist men inte minst bildandet av en Samarbetskyrka, kommer avslutande appell:

 

»Ytterligare ett sätt att tänka in det EFS står för i kyrkans sammanhang är att tillsätta ett EFS-ombud i varje församling som har till uppgift att vara mottagare och förmedlare av EFS utbud… Kanske nästa steg på några platser kan vara föreningsbildning (inom församlingen). EFS möjlighet att finnas med och utforma framtidens kyrka är helt beroende av att kyrkan vill se EFS växa sig starkare och förmeras. Att Svenska kyrkan ser allt EFS arbete som sitt är klart genom vårt ingångna samverkansavtal. Ofta och på många platser erkänns också värdet av EFS och nya samverkansinitiativ tas. Men frågan är om Svenska kyrkan ser EFS så värdefullt att det bör ges förutsättningar att finnas där vi inte finns med idag? Kan vi gå ut och tillsammans starta nya missionsföreningar – för Kristi rikes tillväxts skull?« Distriktsföreståndare Bertil Hedlund 1996-02-08

 

Låt oss fortsätta att be för, tänka på, samtala om och arbeta för fördjupning, förnyelse och förverkligande av dessa utmaningar och möjligheter så att vi kan få se människor och samhällen förvandlade av Jesus. EFS ❤️ Svenska kyrkan = sant!