I det första stycket på första uppslaget i senaste numret av Pilgrim läser jag Peter Halldorfs sammanfattning om själasörjaren John Chapman’s vägledning till bön:

»När vi upphör att medvetet ge Gud möjlighet att beröra oss, börjar våra myter, fantasier och föreställningar om oss själva att få allt större grepp om våra liv. Vi ger inte Gud tillåtelse att på allvar befria oss från kretsandet kring oss själva.«

Orden fortplantar sig i mitt inre och stämmer till eftertanke. Jag får lägga ner tidskriften bara en liten stund efter att jag hämtat den från posten och sprättat upp den ur sitt platshölje. Orden skapar lust istället för att förmedla lag. För få saker är så sant och rätt men tenderar ändå alltid att bli fel som »du borde be mer«. Redan nästa stycke sammanfattar min upplevelse och jag får stämma in i dessa ord:

»Varje gång man läser och lyssnar till erfarna själasörjare som Chapman slås man av att de inget annat säger än självklarheter. God andlig vägledning är varken spektakulär eller innovativ. Den förmedlar vad vi redan vet, men ibland behöver höra med nya ord.«    

Pilgrim – en tidskrift för andlig vägledning nr 4 2020