Under den senaste tiden har jag regelbundet återvänt till Martin Luthers Stora katekes. Jag har använt den för korta meditationer i min morgonbön. Idag vill jag kort stanna upp inför några meningar i utläggningen av den första trosartikeln: Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. 

 

Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han alltjämt uppehåller mig.

 

Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och med allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle.

 

Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör han endast på grund av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag på något sätt förtjänat det.

 

För allt detta bör jag tacka och lova, tjäna och lyda honom. Det är visst och sant.

 

Av denna artikel lär vi att ingen av oss äger eller kan uppehålla livet eller något annat som är uppräknat, eller som skulle kunna uppräknas, hur smått och obetydligt det än är. Ordet »skapare« betyder nämligen att allt detta kommer från honom. 

 

Allt vi äger och som finns i himmelen och på jorden tillhandahåller och bevarar Gud dag efter dag. Därför blir den självklara slutsatsen att vi är skyldiga att älska, lova och tacka honom med hela vårt hjärta på det sätt som är befallt i de tio budorden.

 

Om vi trodde på denna artikel i våra hjärtan, skulle vi också handla efter den. Då skulle vi inte förbigå den och stolt välja vår egen väg. Vi skulle inte vara trotsiga och brösta oss som om vi ägde liv, rikedom och makt m.m. på grund av egen kraft, och inte bete oss som om det var oss man borde frukta och tjäna. 

 

Men många av oss ägnar inte en enda tanke åt att tacka Gud och erkänna honom som Herre och skapare. Vi syndar dagligen med ögon, öron, händer, kropp, själ, pengar och allt vi äger. 

 

Därför ska vi öva oss i denna artikel varje dag, inpränta den och tänka på den vad som än möter oss – även när vi får del av goda saker. När vi räddas ur nöd och faror borde våra hjärtan fyllas av tacksamhet, och det goda som händer borde vi utnyttja till att ära och prisa Gud. Det är ju Gud som ger oss allt som är gott, för att vi ska förstå hans faderliga hjärta och den oändliga kärlek han visar oss. 

 

»Bedra inte er själva, mina älskade bröder.Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker« (Jak 1:16-17)