TANKAR UNDER FASTAN DAG 22
»En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga: Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.« (Luk 11:1-13)
I Jesu närvaro väcks en längtan efter bön.
I lärjungarnas möte med Jesu böneliv uppstår denna insikt hos dem: vi kan inte be.
Den på nytt födda människa kännetecknas av en längtan efter att be och således en längtan efter att lära sig att be. Men längtan efter att be kan utsläckas om man aldrig får lära sig att be.
För lärjungarna med sin judiska bakgrund en självklarhet att bön är något som man lär sig av en andlig vägledare, en mästare, och inte något som plötsligt uppstår spontant.
Varje kristen människas förhållande till bön präglas av både längtan och kamp.
Instinktivt dras vi mot bönens värld och i samma stund får vi känna av dess kamp. Ingen annan kristen aktivitet bjuder så mycket motstånd och så stora segrar.
Bön är för delen ingen aktivitet utan det är snarare det kristna livets andning och livspuls.
Vi hör Paulus uppmaning:
Första Thessalonikerbrevet 5:17-18
Be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.
Vi måste nog lite till mans bekänna att i detta har vi brustit. Vi ber inte ständigt.
Varje kristen jag känner har dåligt samvete inför sitt böneliv eller har någon gång kämpat med att hitta en rytm för regelbunden bön som ramar in dagen och bär oss igenom den.
Vi tackar inte hela tiden Gud utan klagar och anklagar Gud. Att det är illa ställt med vårt andliga liv och att vårt kött ofta vinner kampen mot vår ande har sin grund i vårt fattiga böneliv. Jakob säger:
Jakobsbrev 4:2-3
Ni kämpar och strider. Ni har ingenting, därför att ni inte ber. Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär.
Då får vi brista ut med lärjungarna: Herre, lär oss att be!
Vi gör ett stort misstag när vi ser bön som en teknik för att få Gud att göra vad vi vill att han ska göra. Tyvärr är detta hur bön ofta marknadsförs. Därför blir vi lätt besvikna när vi möter bönens värld, då kliver in i den med fel föreställningar och förväntningar.
Äkta bön är svårsåld. Bön ger ingen direkt utdelning och inte alltid någon omedelbar känsla av andliga kickar och framgång.
Äkta bön söker inte sitt eget. Denna typ av bön är inte riktigt bön, den försöker enbart ta Gud på en shoppingrunda för prylar till oss själva.
Det primära syftet med bön är inte att få Gud att göra vad vi tror och önskar att Gud borde göra, utan att formas till hans avbilder.
Bön är inte främst en lång önskelista till Gud där vi tigger om julklappar som till tomten.
Bön handlar inte om att vi ska övertala Gud utan snarare om att Gud ska övertala oss.
Om bön istället handlar om formation så måste vi vara säkra på att be böner med substans som formar våra liv till hans Sons avbild.
Bön handlar alltså inte om ett verk vi utför för Gud utan om ett verk Gud utför i och genom oss.
Därför får vi tillsammans med lärjungarna idag brista ut: Herre, lär oss att be!