TANKAR UNDER FASTAN DAG 23

 

»Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort« (Luk 1:54)

 

När man följer Jesus på fastans väg ut i den karga öknen blir man hungrig. Och detta är en av fastans uppgifter – att väcka hungern – en desperat längtan efter Jesus. Under matfasta känner vi av en fysisk hunger efter mat men fastans djupare mening är att en andlig hunger ska väckas som gör att vi söker oss till Livets bröd som mättar. 

 

Hunger betraktas med rätta som en brist vi, i rent praktisk bemärkelse, vill vara med att utrota. Men hunger i andlig bemärkelse är något som Jesus på flera håll framhåller som ett tillstånd att föredra. Han kallar hungern för salig: »Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade« (Matt 5:6). 

 

Det är naturligtvis avgörande vad vi hungrar efter, men hungern är något att vårda sig om. Det är ganska tragiskt att möta likgiltiga, mätta och belåtna kristna som inte hungrar efter Gud och mer av hans gemenskap och närvaro. Jag har genom åren lagt märke till att hungriga kristna verkar få ut så mycket mer. 

 

Jag talar inte om frustration, osund desperation eller orimlig förväntan. Texten syftar mer på insikten om sitt behov och en längtan som för en med inriktning mot Herren. Min mormor sa alltid att det är roligast att laga mat till de hungriga. Hungern är den bästa kryddan på all mat. »Den mätte ratar honung, men för den hungrige är allt bittert sött.« (Ords 27:7)

 

Det är vanligt förekommande att orientera sig kring aptittillståndet vid sjukdom. Att mista aptiten och inte vara hungrig är ofta ett tecken på ohälsa. Då måste man söka hjälpa. För äter man ingenting så blir man ännu sämre. Aptit är en gåva som vi ofta tar för givet i allmän bemärkelse.

 

Även den andliga hungern är en gåva av Gud och ett resultat av hans Andes verk. »Se, dagar ska komma, säger Herren Gud, då jag sänder hunger i landet – inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.« (Amos 8:11). Låt oss under denna fastans andra hälft be Herren om en hunger efter Honom. 

 

»De var hungriga och törstiga, och deras krafter sinade. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor. Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.« (Ps 107)