TANKAR UNDER FASTAN DAG 4

 

»Var stilla inför Herren och vänta på honom« (Ps 37:7)

»Bli stilla och besinna att jag är Gud« (Ps 46:11)

»Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka« (Jes 30:15)

 

Stillheten är provocerande för många av oss. Den kan kännas meningslös, som slöseri med tid i en miljö där produktivitet premieras och effektivitet eftersträvas. Att åstadkomma något med sitt liv har utvecklats från en spännande möjlighet till en tyngande plikt. Stillhet fungerar inte på de premisserna och kan inte mätas enligt de skalorna. 

 

Fastan är en inbjudan till stillhet och besinning. Att sansa sig. Att behärska sig. Att djupt begrunda. Att komma till insikt. Visst handlar fastan om att överväga och rannsaka sitt eget liv, men det finns en fara med att bli alldeles för självupptagen och inkrökt i sig själv. Fastan får inte bli reducerad till en form av hyperandlig aktivitet, utan handlar främst om att besinna att Herren är Gud. Att med förnyad glädje upptäcka att  gemenskapen med Honom är hela tillvarons djupaste mening och högsta mål.

 

Tankarna ligger hela tiden och lurar i sinnet om vad vi kan få ut av fastan. Vi gör upp kalkyler för andliga vinster och hur mycket vi faktiskt kan tjäna på genom att ta fastan på allvar. Och redan där blir vi avslöjade och fastan har redan gjort verkan. Vi har genom ett sådant tänkande gjort Gud till ett medel för våra mål, istället för att det är Gud själv som är målet för fastan.  

 

Att få besinna att Herren faktiskt är Gud är den största gåva vi någonsin kan få erfara. Absolut är det något vi kommer att »tjäna på« och den största vinst vi kan göra. Då förlorar allt annat det felaktiga värdet vi tillskrivit det, eftersom vi besinnar att det inte är Gud utan kanske snarare en avgud. 

 

Gud vet inte vad det är att vara frånvarande. Han är alltid och allestädes närvarande, men vi behöver lära oss att bli närvarande hos honom. Vi har så mycket som drar oss bort och gör oss frånvarande. Under fastetiden har vi därför både en möjlighet och ett behov att göra en markering att vi nu går in på helig mark. Att ge oss själva tid att stänga av det omgivande bruset, stilla oss, samla våra tankar och sinnen kring Kristus och uppmärksamma hans egen närvaro. 

 

Tystnaden kan skrämma oss. I stillheten blir vårt inre kaos påtagligt. Genast väller ett buller fram av den såpopera som utspelar sig i vårt inre i form av oro, osammanhängande tankar, skeva begär och plågade känslor som stiger till ytan. Rastlösheten kryper i oss och vi blir plötsligt varse kroppens anspänning och börjar skruva och vrida på oss. 

 

Många av oss är ovana vid och främmande inför tystnaden eftersom vi nästan dygnet runt är omgivna av en ljudmatta av samtidens brus. Bakgrundsmusiken har tagit över varje del av tillvaron. Vi har blivit vana vid den konstanta distraktionen i form av ständig aktivitet och underhållning. Tystnaden är en sådan bristvara att den nu exklusivt säljs i form av »tysta retreater«. 

 

Vi har blivit bullerskadade och förlorat förmågan till förnimmelse, men i tystnaden återvinner vi den. Tystnaden skapar utrymme, efter den inledande kampen skänker den vila och öppnar våra sinnen. Men tystnaden är inte tom utan snarare blir vi under tystnad och stillhet varse Guds enorma närvaro. I stillheten och tystnaden får vi lära oss att inte åstadkomma eller prestera något utan bara ta emot. Vi försöker inte finna Gud utan låter oss bli funna av Gud. 

 

Låt oss be: 

 

Herre, tack för att Du för mig in i stillhet och tystnad i Din närhet. Du har omsorg om mig och vill föra mig allt djupare in i Din kärlek. Du vill i stillheten och gemenskapen med Dig säga mig att Du älskar mig mer än jag kan förstå. I Din närvaro finns livets och helandets krafter som ständigt förnyar och gör mig till en alltmer hel och äkta människa.

Herre Jesus Kristus, låt ingenting bli viktigare för mig än att vara i Din närhet, låt gemenskapen med Dig vara centrum i min tillvaro och utgångspunkten i allt jag gör. Hjälp mig att i stillhet vila i Din närvaro, vad som än sker runt omkring mig. Tack för att Du befriar mig från det som hindrar mig att se Din närvaro just nu. Amen.