»Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. RYKTET OM DETTA nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. När han kom dit och FICK SE BEVISEN PÅ GUDS NÅD blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren« ‭‭(Apg‬ ‭11:21-23‬)

Kyrkans valv är rymliga. Men hennes erbjudande bör inte kännetecknas av kravlös öppenhet utan snarare av generositet i sitt erbjudande av en möjlighet till aktiv delaktighet.

Nådens fria gåva söker sitt mottagande (sin mottagare). Inför denna gåva är det olyckligt att betona (total och förblivande) passivitet.

Vägen framåt är snarare att tala om responsivitet. Den förekommande nåden behöver bli den mottagna nåden.

Nåden får inte framställas som abstrakt och förbli osynlig. Den tar konkret form, gestaltas och erbjuds och påkallar ett mottagande som i sin tur skapar en synlig gemenskap av trons folk – i, genom och bland vilka nåden får en genklang i den tro, tillbedjan, tacksamhet, tjänst och tillgänglighet – som sätter sin prägel på hela deras tillvaro.

»Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar SOM GUD FRÅN BÖRJAN HAR BESTÄMT OSS TILL« (Ef 2:8-10)

»I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på TRON SOM FÅR SITT UTTRYCK I KÄRLEK. […] Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, UTAN TJÄNA VARANDRA I KÄRLEK.« (Gal‬ ‭5:6, 13)‬ ‭