När man följer mediarapporteringen och flödena i sociala medier under dessa pandemitider kommer jag osökt att tänka på orden i refrängen från det britiska punkbandet The Clash stora hit från 80-talet »Should I stay or should I go«. Frågan blir inte minst aktuell när vi ska ta beslut om hur vi ska göra med kyrkornas söndagliga gudstjänstfirande. Som präst, pastor och församlingsherde bär man ett stort ansvar att både förhålla sig till myndigheternas restriktioner men även till det gudomliga och samhällsbärande uppdrag som vi har, inte minst under tider då hela vår befolkning utsätts för nöd och prövning.
Should I stay or should I go now?
If I go, there will be trouble,
And if I stay it will be double.
So come on and let me know.
Frågan om att fly eller att stå fast under tider av svår prövning riktades även mot Martin Luther. År 1527 spred sig böldpesten i Wittenberg. Universitetet och andra institutioner hade stängt ner. Folk flydde för livet. Stora mängder av de som stannande kvar dog i pesten. Luther fick själv starka påtryckningar att fly och sätta sin familj i säkerhet. Flera präster efterfrågade ett offentligt uttalande av Luther om vad som var rätt och gudfruktigt att göra i denna situation. Skulle man fly för sitt liv eller stanna kvar? Luther svarar inte direkt på frågan och tillägger även att »somliga kristna är starka men många är svaga, därför vore det alldeles fel att lägga samma börda på alla«. Men han redogör enligt nedanstående citat på ett klokt sätt för sin egen hållning i frågan, något som kan vara vägledande även för oss idag:
Jag ska be Gud om att barmhärtigt skydda oss. Sedan ska jag hjälpa till att röka ut och rena luften, administrera medicin och själv ta den. Jag ska undvika platser och personer där min närvaro inte behövs för att inte bli smittad och därmed smitta andra, och på så sätt orsaka deras död till följd av min försumlighet. Om Gud skulle vilja ta hem mig så vet han hur och var han finner mig, och att jag har gjort vad han förväntat av mig. Således är jag inte ansvarig för varken min egen eller andras död. Om däremot min granne behöver mig kommer jag inte undvika varken någon plats eller person, utan kommer att gå (till dem) i frihet utifrån vad jag angett ovan. Se detta är en sådan gudfruktig tro eftersom den varken är fräck, tanklös eller felaktigt frestar Gud. (Luther’s Works Vol 43, sidan 132)
Luther riktar också tidigare i sitt brev en tydlig och uppfodrande uppmaning till präster och församlingsherdar:
De som står i en andlig tjänst som predikanter och pastorer måste förbli trofasta och stå stadiga inför hotet om denna dödsfara. Vi har ett tydligt bud från Kristus själv: ”Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser faran komma” (Joh 10:11-12). När människor står inför fara och död behöver de som mest den pastorala omsorgen som stärker och tröstar deras samvete med Guds ord och sakramenten, och så genom tron kan övervinna döden. (Luther’s Works Vol 43, sidan 120)
Ovanstående är min egen översättning av den engelska versionen.