»Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra. Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen« (Gal 5:13-18)
Kyrkoårets tema för söndagen var Att växa i tro. Vad handlar det om och hur går det till? Frestelsen är stor att låta förkunnelsen handla om vad vi ska göra. I den här korta reflektionen slår jag istället ett slag för att låta det handla om det som redan är gjort – för oss.
Paulus börjar nämligen med att slå fast den frihet som redan är vår i Kristus. Uppgiften handlar därför om att fortsätta vandra i denna frihet. Det är alltså när vi inte rätt tar vara på denna gåva som vår gamla natur likt en reptilhjärna tar över. Då kastas vi tillbaka i den gamla kampen under köttet och lagen. Om vi är det minsta osäkra på vad vi äger i Kristus kommer vi ständigt plågas av oron att det krävs något mer.
Lagen ställer ständigt fram nya krav och fäller ideligen domar. Köttet ger uttryck för sina kraftfulla begär som harmonierar väl med tidsandan eftersom det är resterna av vår gamla människa som talar. Lagen och köttet angriper oss från två olika och motsatta håll. Lagen bjuder oss att söka livet i träldom under kraven medan köttet tvärtom propagerar för ett liv i total gränslöshet där vi inte tar hänsyn till något annat än oss själva och våra begär.
Frågan blir därför: ska du vara en träl under lagen, köttet eller under Andens ledning genom det nya livet i Kristus? Både lagen och köttet gör dig självupptagen. Allt kretsar kring dig själv då du blir slav under mätbarhetens förbannelse. Det eviga mätandet om hur väl du når upp till lagens krav eller i vilken mån du har frigjort dig för att förverkliga köttets begär. Min nästa blir då inte en broder eller syster att älska och tjäna, utan enbart en belastande störning i min inkrökta kamp.
Varken lagen eller köttet förstår nåden och kärleken. Både lagen och köttet väcker den gamla människan, den onda naturen. Uttrycket att växa i tro kan därför snabbt leda till tankar om något som vi behöver göra för att något ska ske. Den gamla människan söker nämligen alltid något att berömma sig av. Den vill alltid försöka finna livet på egna meriter och skapa glädje och stolthet genom egna prestationer i egen mänsklig kraft. Under lagen eller köttet vandrar ingen i tro utan i åskådning och värderar bara det som syns, känns och märks.
Den rättfärdighet vi äger i Kristus, och således den frihet som är vår, syns, känns eller märks sällan i varken inre eller yttre bemärkelse. Det är en transaktion som sker i tro. Andens frihet är inte en köttslig frihet eller ett liv under lagen. Det handlar om att i tro leva i sin nya och givna identitet som död och uppstånden med Kristus i dopet. Att vandra i Anden handlar om att leva i sitt dop som nya människor.
Texten talar alltså öppet om den kamp som rasar inom oss som kristna. Lagen med sina krav och köttet med sina begär. Men vi hämtar vår tröst genom att fästa vår blick på Kristus och vår identitet som döpta. Den gamla människan som är bedragen av sina begär och dömd under lagen är begravd och död i dopet och upprest med Kristus till ett nytt liv, där vi inte leds av varken lagen eller köttet, utan av Anden. Därför får vi varje ny dag börja med att återvända till vårt dop.
Detta nya liv handlar dock inte om att missbruka sin frihet för köttsliga begär. Därför talar Paulus både om lagens och frihetens högsta syfte, nämligen att älska sin nästa som sig själv och tjäna varandra med kärlek. Vi är med andra ord helt och hållet fria från lagens dom inför Gud genom Kristus. Men vi är på samma gång helt och fullt bundna genom lagens mål, som är kärleken, till att tjäna vår nästa. Detta är det nya livet – att följa Andens väg.
Köttet rasar och lagen hotar med Guds vrede. Syndaresterna är synliga och märkbara i hela vår varelse – hur följer man då Anden? Det handlar inte om subtila förnimmelser i hjärtat som godtyckligt ska tolkas – där finns ingen tröst utan bara förvirring och självbedrägeri. Anden talar till oss genom Ordet! Men inte vilket bibelord som helst, för även djävulen kan använda bibelordet för att förleda och fördöma oss.
Det är ordet om evangeliet om Kristus för oss. Det är i detta ord som vi förstår vad Kristus har vunnit för oss på korset och vad han har givit till oss i dopet, där hans löftesord förenat med vatten har omslutit oss. Paulus säger därför i samma diskussion i Romarbrevets sjätte kapitel ungefär så här: Det handlar inte om att fortsätta under varken synden eller lagen – det handlar om att förstå och leva i dopet! (Rom 6:1-11) Så här skriver Martin Luther när han utlägger den sista versen i söndagens episteltext:
»Den som i fast tro håller sig till detta ord, har i det en stark sköld, med vilken han kan utsläcka alla de brinnande pilar, som den onde riktar mot honom. Då köttets rörelser rasa, är enda utvägen att rycka till sig Andens svärd, som är Guds ord (Ef 6:17) och kämpa mot dem. Då skall vi otvivelaktigt segra, även om vi under pågående strid får intrycket av raka motsatsen. Om vi däremot förlorar Ordet ur sikte, finns det varken råd eller hjälp. Jag talar av egen erfarenhet. Jag har utstått många olika anfäktelser av de värsta slag. Men så snart jag grep Skriftens ord och höll mig fast vid det som ett heligt ankare, lade sig genast dessa anfäktelser. Utan Ordet hade jag inte kunnat uthärda dem ens för en stund och långt mindre besegra dem.« (Martin Luther – Stora Galaterbrevskommentaren)