TANKAR UNDER FASTAN DAG 35
»Hos andra har sådden fallit bland tistlarna. Det är de som hör ordet, men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och alla möjliga begär tränger in och kväver ordet, så att det inte ger någon skörd.« (Mark 4:18-19)
»När Jesus talar om det som kväver Ordets säd så nämner han bara världsliga bekymmer och åtrå efter rikedom. Han talar inte om grova synder och förbrytelser. När nu omsorgen om det timliga kväver den goda säden då visar det att denna omsorg övergått i girighet som i sin tur leder till död. Ditt hjärta blir så upptaget av det jordiska att tanken på Guds nåd och vänskap trängs undan. Då har Ordet snart ingen kraft i ditt hjärta.« (Carl Olof Rosenius, Vägledning till frid)
Idag inleder Jesus den stilla veckan med att rensa tempelplatsen som förvandlats till rena rama marknadsplatsen. Pilgrimer i tusental som hade kommit till Jerusalem för att fira den judiska påskhögtiden innebar en frestande möjlighet till allehanda kommers. Tillbedjare som hade färdats lång väg för att få komma till templet för att offra och bedja betraktades av de giriga som potentiella kunder.
Jesus blir rasande och river ner marknadsstånden och jagar iväg de sluga affärsidkarna med en piska. Han konstaterar att de gjort ett rövarnäste av det som skulle vara en böneplats. Begäret efter Mammon har ersatt hungern efter Gud. Girigheten efter jordisk rikedom har lämnat dem fattiga inför Gud.
Under Palmsöndagens evangelietext igår stötte vi på Judas Iskariots inställning som senare under denna förtätade vecka kommer leda till bittra kval, smärta och död. Han blir irriterad på Maria som slösar sin äkta nardusbalsam, värd över en årslön, på att smörja Jesu fötter. Han låter påskina att det handlar om omsorgen om de fattiga men texten gör det klart att det snarare handlar om omsorgen om det timliga.
Judas har blivit gripen av en åtrå efter rikedom och den har övergått i girighet. När denna vecka går mot sitt slut och hela himmelen är fokuserad på världens frälsning, så har Judas bara ögon för det jordiska. När Guds Son är upptagen med att offra och ge sitt eget liv till lösen för många, så är Judas upptagen med att sko sig själv, vinna fördelar och anskaffa sig rikedom.
Judas, som precis som de övriga lärjungarna, vandrat med och lyssnat på Jesus under tre intensiva år. Fast han hade hört Guds Ord visar det sig nu att Ordets säd i hans hjärta hade blivit kvävd av värdsliga bekymmer, åtrå efter rikedom och girighet. Det kommer snart att visa sig att denna girighet inte leder till härlighet utan till svek och synd, outhärdlig smärta och död.
Under fastans snart 40 dagar har vi övat oss att kuva vårt habegär genom att medvetet avstå saker som vi annars unnar oss. Det är sällan dåliga saker men saker som kan göra väl stora anspråk på vår uppmärksamhet och vårt engagemang. Djupast sett handlar det inte om vi har mycket eller lite, utan vad vi sätter vår förtröstan till, finner vår identitet och glädje i, och vad vi hungrar efter.
Förhoppningsvis har vi under fastan inte bara gjort avkall på saker utan även kultiverat en starkare hunger efter Jesus. Låt oss idag spegla våra liv i Judas för att om möjligt avslöja världsliga bekymmer, missriktade begär och usla källor för vår glädje och självkänsla.
Låt oss lyfta blicken från den jordiska sfären där det mesta handlar om att skaffa sig mer och mer och fästa blicken på Människosonen som denna vecka vandrar mot sitt kors för att ge och offra sig själv för världens frälsning. Det är nämligen »saligare att ge än att taga« (Apg 20:35) säger Paulus när han citerar Jesu egna ord.