TANKAR UNDER FASTAN DAG 12

 

»På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem« (Ps 22:5)

 

En av de två böcker, som jag speciellt läser som fasteläsning, är en utläggning av den tjugoandra psalmen av den anglikanske prästen David Roseberry. Det är en fascinerande läsning om hur Jesus använder och ber just denna psalm under sitt sista lidande på korset. Men idag skulle jag vilja stanna upp inför några tankar den gav mig just utifrån veckans tema om att vara rotad i Guds Ord.

 

När kung David uttalar dessa ord så drar han ur en källa med mer än 1000 år samlad erfarenhet från fäderna – Guds folks historia. Han är rotad i och välbekant med berättelserna och vittnesbörden om både prövningarna och Guds trofasthet. När han nu själv ansatt och omringad av fiender, så kan han sätta det i denna kontext och få tolkningsnycklar att bättre förstå tillvarons skevhet men framförallt bli styrkt av vittnesbördet om Guds trofasthet.

 

Berättelserna om fädernas förtröstan mitt under omöjliga och fruktansvärda omständigheter ger honom mod att fortsatt hålla fast vid sin förtröstan på Gud, trots att det känns som om Gud övergivit honom. Trots att han är medveten om sina egna missgärningar vågar han hoppas på Gud, hans godhet, hans förbarmande nåd och ingripande. Varför? Han är rotad i Guds historiska handlande med ett motsträvigt folk.

 

När Jesus sedan ber, mediterar över och citerar samma psalm, har han ytterligare 1000 år av historia som talar om fädernas förtröstan och Guds trofasthet. Och när du och jag möter texten idag har vi mer 4000 år dokumenterad historia att vila oss emot. Orden sammanfattar för oss de heligas erfarenhet av liv och lidande, Guds trofasthet och ingripande. När vi är rotade i Guds Ord så blir vår värld större än vår egen förkrympta tillvaro. Rotade i Guds Ord är vi inte utlämnade till vår egen begränsade erfarenhet utan får ta del av den samlade erfarenheten av allt Guds folk. En erfarenhet som vi kan känna igen oss i, när det handlar om frågor som vad det innebär att vara människa och navigera känsloliv inför egna felmanövreringar såväl som tillvarons skiftningar.

 

Rotade i Guds ord så förstår vi bättre vårt ursprung som människor, rotade i en biblisk människosyn. Den avslöjar snabbt våra moderna illusioner om vad det innebär – även som Guds utvalda folk. Vi förstår den stora berättelsen om själva tillvaron – hur det ursprungligen var tänkt att vara, vad som gått fel, hur det ställs till rätta och hur det ska bli. Vi ser då klarare syndens problem, anledningen till kampen och ondskan i tillvaron. Vi blir grundade och övertygade om Guds barmhärtighet och väldiga makt. Hur han genom alla tider har hört sitt folks böner och griper in. Men även hur de heliga förblivit trogna och stått kvad vid sin bekännelse och i sin förtröstan, även när det sett ut som att Gud övergivit dem. 

 

Grundade i de bibliska berättelserna om Guds folk förstår vi att förtröstan på Gud och att tillhöra honom inte automatiskt innebär en gräddfil genom tillvaron utan problem eller lidande. Inte heller att Gud alltid griper in så som vi hade önskat och befriar oss från lidandet eller alltid låter »de goda« segra. Guds plan visar sig inte alltid sammanfalla med vår uppfattning om vad som vore det bästa. Men ändå finns det tröst i dessa bibliska vittnesbörd eftersom de ger oss inblick i en förtröstan som bär in i döden. David säger: »Min Gud, jag ropar om dagen men du svarar inte, och om natten men får ingen ro. Ändå är du den Helige« (Ps 22:3-4)

 

Därför tar Hebreerbrevets författare sats i det elfte kapitlet när han inleder det tolfte med att rota oss i vårt större sammanhang »när vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss« (Heb 12:2). Tro kommer av att vara rotad i Guds Ord och genom den bibliska berättelsen skaffas sig en biblisk minnesbank om fädernas förtröstan som inte kom på skam. Mot Guds folks samlade historia och många vittnesbörd som bakgrund vänder han sig nu till oss i vår nuvarande situation med uppmaningen att därför även vi ska: »lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.« (Heb 12:2-3). 

 

Bibelläsning krymper inte din värld utan gör den snarare större och rikare.