REFLEKTIONER UNDER FASTAN DAG 26
Saligprisningarna i inledningen av Jesu bergspredikan är lika delar förbryllande och förlösande. Orden knyter an till människans universella längtan efter att finna lycka. Först som ett löfte som slår fast att det faktiskt finns en väg till lycka, ja, det går till och med att bli salig. Men vägen dit står i skarp kontrast till allt annat vi lärt oss. Det är befriande och trösterikt men också frustrerande eftersom det inte längre ligger i våra egna händer.
Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade. Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet. Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn. Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. (Matt 5:3-10)
Salighet – vad innebär det? Sven Lidman fångar något av det synbart motsägelsefulla när han 1917 skrev psalmen »O salighet, o gåtfullhet, o Kristi törnekrona som mer än världens visdom vet och varje synd kan sona«. Saligheten är en paradox som ställer allt upp och ner. Medan vi tänker att saliga är de som är starka i anden och segrar, så framhåller Jesus fattigdom i anden som vägen till salighet. Inte de lyckliga och belåtna utan de sörjande ska bli tröstade och saliga.
Den som är sin egen lyckas smed är oftast en bekymrad och osalig ande eftersom som hon svävar i ständig osäkerhet. Allt ansvar vilar på henne själv och därför kan all lycka gå förlorad vid första lilla misstag. Om den nuvarande krisen har lärt oss något så är det att ingen av oss är oberoende eller obegränsad. All jordisk lycka är beroende av gynnsamma omständigheter. Inga välfärdssystem och infrastrukturer kan utfästa några säkra garantier. Ekonomiska tillgångar kan försvinna eller tappa sitt värde på några dagar. Allt vi själva har skapat kan kollapsa när vinden vänder och blåser i fel riktning.
Saligheten som Jesus talar om är orubblig och grundad på något större utanför oss själva. Denna salighet är därför först och främst vissheten om att vad som än sker i världen, vad som än händer mig, så vilar mitt öde i Guds goda händer. Det är inget jag kan kämpa till mig genom hårt arbete eller bara hoppas att jag är lycklig lottad i ödets lotteri. Vad som än möter mig, vilken gestalt livet än tar så finner jag min glädje och denna rogivande salighet i Kristus som älskat mig och utgivit sig själv för mig. Han är min glädje, han är min sång
honom jag prisar livsdagen lång.
Saliga visshet, Jesus är min
Himmelens glädje fyller mitt sinn
Född av hans ande, ren i hans blod
får jag förtröstan, styrka och mod
Allting jag uppgav, allting jag vann
Strålande morgon för mig upprann
Inom mig hör jag änglar ge bud
tala om nåd och kärlek från Gud
Saliga visshet, ljuvliga ro
Nu jag hos Jesus vilar i tro
väntar vad intet öga har sett
väntar vad Herren själv har berett