En av julens absoluta högtidsstunder för mig personligen är att på julaftons kväll lyssna till O helga natt. Enligt min mening den vackraste och starkaste i kategorin julsånger. Vi är fortfarande i adventstider och i mitt eget tycke är det allt för tidigt att lyssna till denna gigant bland julsånger, som traditionsenligt spelas varje år i Sveriges Radio P3 och P4 som första melodi efter tolvslaget på julafton. Så varför tar jag då upp denna julsång i dagens text trots att vi ännu inte firat andra söndagen i advent? Jag skulle vilja fästa uppmärksamhet vid några rader ur texten, vilka anger själva kärnan i julens stora händelse:
O helga natt, o helga stund för världen,
Då Gudamänskan till jorden steg ned!
För att försona världens brott och synder,
För oss han dödens smärta led.
Nu på morgonen har jag precis läst Christian Braws krönika i tidningen Dagen. Han tar upp ett angeläget och centralt ämne, som jag även själv ägnar ett helt kapitel åt i min nya bok »Som ringar på vattnet«. Med rubriken Utan insikt om syndafördärvet går Jesus förlorad slår han an tonen, och fortsätter: »om man döljer eller glömmer bort detta vårt dilemma, tror man att man inte behöver Jesus mera. Det blir inte viktigt att tala om honom eller förkunna honom, annat än möjligen som en hjälpande hand. Så går Jesus förlorad. Och av förkunnelsen blir krav och uppmaningar«.
Advent är en fastetid, den lilla fastan som likt stora fastan är en förlöpare till en av våra centrala och avgörande högtider. Fastetiden handlar om rannsakan och insikt. Söndagens texter under adventstiden är därför inte fyllda av mysig julstämning utan har en något kärvare tonalitet.
Att tala om synden under adventstiden är därför både riktigt och lämpligt. Julens stora gåva handlar om en frälsare som föds för att dö för »världens brott och synder«. Utan synden finns inget behov av en frälsare. Utan synd innebär inte julen några goda nyheter för mänskligheten och blir endast en högtid som präglas av en tillfällig glädje kring komers, klappar och mat, vackert inlindat i julstämning.
Jag är personligen väldigt fäst vid julens olika traditioner och älskar julmyset mitt under vår mörkaste tid på året. Inte minst detta år som helt har präglats av coronapandemin. Men Statsministern har precis just nu förkunnat att vaccin finns tillgängligt efter nyår, gratis för alla medborgare som vill, vilket är goda nyheter för alla som inser allvaret med den smitta som sprider sig med ökad hastighet i vårt samhälle.
Precis som nyheterna om vaccinet hälsas med stor glädje på grund av att vi alla erfarit och blivit drabbade av pandemins begränsningar, verkningar, och för allt för många även död, så blir julens förkunnelse om en frälsare som är född i Davids stad bara goda nyheter om vi har en insikt om syndens allvar. Ett »virus« som har drabbat alla människor och som har 100 procentig dödlig utgång. Så låt oss inte väja för talet om synden i rädsla för att det ska förstöra julstämningen. Snarare är det förutsättningen för den verkliga julstämningen – nämligen att julen blir en högtid där vi firar frälsaren och befriarens ankomst som skänker syndernas förlåtelse.
Ängelns hälsning till Josef är tydlig och visar syftet med barnet som Maria väntar: »Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder« (Matt 1:21)