REFLEKTIONER UNDER FASTAN DAG 6
Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: Var är du? (Första Mosebok 3:9)
En av de vackraste verserna i Guds ord finner vi redan på Bibelns andra blad. Omständigheterna är de värsta tänkbara. En synd som får kosmiska proportioner. Ett uppror som ledde till hela mänsklighetens fall. Adam och Eva har fallit för ormens frestande erbjudande och således bjudit in döden i hela skapelsen. När dagen skymmer och nattens mörker sänker sig, kommer Gud sökande efter syndarna. “Var är du?” Guds röst uppfyller hela lustgården och tränger igenom varje mur. Adam som är fylld av skuld och skam har dolt sig bakom fikonlöv och gömt sig.
Det är vad synden gör med oss. Det är aldrig frigörande att synda. Den bedrar oss och drar in oss i ångestens träskmarker. Vår natur trogen vill vi försöka minimera skadan genom att fly undan och själva försöka fixa till oss. Men för det mesta stannar vi i mörkret dit vi flytt, för vi känner oss aldrig värdiga nog att möta Gud. Under fastan blir Guds röst än mer påträngande. Medan vi trodde att det var vi som sökte honom, erfar vi att det är Gud som söker oss. När vi stillat oss och stängt av alla distraktioner hörs Guds kallande stämma än tydligare: “Var är du?”
Gud söker efter dig. Kom fram ur din gömma. Låt fikonlöven falla. Frukta inte – han har sett dig “naken” innan. Han vill förkunna goda nyheter för dig. Han vill omsluta dig med sin kärlek, klä dig med Kristi rättfärdighet och etablera dig i din nya identitet. Fastan är en tid då vi gensvarar på Guds sökande och kommer, “ready or not”, sådana vi är för att bli dem han önskar. I förtröstan på hans barmhärtighet med längtan efter hans härlighet.