»Jesus sade till dem: Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? … Ni misstar er grundligt« (Mark 12:23, 27)
Det finns ett talesätt som beskriver en skev läsning när man läser och tolkar en text »som fan läser bibeln«. Vi har tidigare sett hur Djävulen själv citerar Skriften i ett försök att få Jesus på fall. Jesus svarar med att förklara text med text och sätta de uttryckta citaten i sitt sammanhang och Skriftens större kontext: »Summan av ditt ord är sanning« (Ps 119:160).
Alla tolkar Skriften och vi måste tolka den, men vi behöver rätt grundförståelse och goda verktyg för att tolka den rätt. Först och främst behöver vi vara rotade i Skriftens helhet, den stora berättelsen och den grundläggande avsikten med Bibelns ärende. Somliga vill göra det lite för enkelt för sig och med ett uttalande som kan låta väldigt fromt och konservativt säger man: »Jag läser bara som det står, tror precis som det står, ber som det står och får som det står«. Men ingen läser och förstår Guds Ord precis som det står. Vi är alla tvingade att tolka och sätta saker i sitt sammanhang. Vi bär även alla på någon slags förförståelse när vi läser Bibeln genom våra respektive traditioners glasögon.
Oavsett vilken tradition vi står i finns det några grundläggande förhållningssätt till Guds Ord som kan hjälpa oss att bättre förstå Bibelns budskap och intention.
Vad betyder det att Skriften är inspirerad? »Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet« (1 Tim 3:16). Bibeln är Guds självuppenbarelse genom vilken han har valt att uppenbara sitt väsen och sin vilja. Vår tro på Bibeln innebär inte att vi dyrkar boken som sådan. Vi älskar Bibeln som en kvinna älskar breven från sin älskade, inte på grund av pappret eller bokstäverna, utan för personen som talar till oss genom dem. När vi läser och studerar Bibeln möter vi den treenige Guden Fadern, Sonen och Anden och vi lär känna vem han är, hans egenskaper, karaktär, plan, vilja och gärningar. Vår kärlek till Bibeln är ett uttryck för vår kärlek till Honom som uppenbarar sig på Bibelns blad.
Skriftens allt överhängande mål är alltså att vi ska lära känna den treeninge och bli rättfärdiga. Paulus sammanfattar detta syfte till Timoteus med orden »»du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus« (2 Tim 3:15). Detta är alltså Skriftens främsta avsikt – Kristus är Skriftens stjärna och kärna. Hela Skriften driver mot och sätter sin strålkastare på Honom och vårt behov av frälsning. Jesus själv vittnar om detta: »han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna« (Luk 24:27) samt »
Grundläggande tror vi därför på Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration och sanning i dess helhet, såsom Guds högsta och enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Det betyder alltså inte att det inte finns andra auktoriteter och rättesnören för vår tro – men dessa är varken jämställda med Guds ord eller ofelbara. Bekännelseskrifter, traditionen, kyrkomöten, biskopar och pastorer står under Guds ord men kan alla fela på grund av sin mänskliga ofullkomlighet. Dessa är dock av yttersta vikt då de troget utlägger och hjälper oss att förstå Guds Ord.
Därför behöver vi läsa Guds Ord tillsammans med hela kyrkan genom hela historien. Våra tre historiska och ekumeniska trosbekännelser hjälper oss att se den kristna trons och således det bibliska materialets huvudstycken. Om vi i vår bibelläsning kommer fram till något som Kristi kyrka aldrig tidigare kommit fram till eller som påminner om någon av de heresier som kyrkan genom historien bearbetat, avslöjat och tagit avstånd ifrån, så får vi nog ödmjukt konstatera att vi har fel och kyrkan rätt. Paulus varnar Timoteus: »Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra« (2 Tim 4:3)
När det är kyrkan själv som förfaller, vittnar falskt om och förvränger Guds Ord så att evangelium går förlorat, sänder Gud profeter och reformationsrörelser. Men inte med en ny, aldrig tidigare känd uppenbarelse, utan med en kallelse till omvändelse tillbaka till Skriftens sanning – en kallelse tillbaka till Kristus som kyrkans huvud och herre. Både gamla traditioner och nya trender kan användas till att fördunkla och förvränga Skriftens budskap. Paulus vakar över den sunda läran och uttrycker sig med stort allvar till församlingarna i Galatien som tidigt vände sig till ett annat evangelium: »fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse« (Gal 1:7-8).
Tradition, trosbekännelser, bekännelseskrifter och kyrkliga ordningar är därför grundläggande av största vikt som ett läroämbete med ansvar att vaka över den sunda läran. Deras uppgift är dock inte att formulera nya trossatser utan att i trohet till Skriften förvalta och »fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga« (Jud 1:3)