Artiklar & Nyheter
Läs nedan
ASKONSDAGEN
Ge oss botfärdiga hjärtan så att vi i bön och fasta vandrar korsets väg till påskens glädje. Så ber vi i Askonsdagens bön som inleder fastetiden. Ett botfärdigt hjärta är ett ångerfullt och förkrossat hjärta. Det är en människa som har andlig sjukdomsinsikt, som inser sitt behov och söker efter ett helande. Helt enkelt en människa som är färdig för bot – botfärdig.
Inför den stora påskfastan
Den bästa fastan är den som blir av. Fastan är alltså en möjlighet och inte ett krav. Den är något som vi gör för att vi längtar och har behov, inte för att vi måste. Tvärtom är fastan en gåva till oss med syfte att frigöra tid för stillhet och eftertanke, bön och omvändelse. Men fastan fyller en viktig funktion även när vi misslyckas med våra föresatser. Då ser vi än mer tydligt vårt behov av den påsk som ligger framför oss där Jesus Kristus vinner frälsning för oss som inte kan frälsa oss själva.
Allt detta gör Gud
…att han var dag försörjer mig rikligt med allt vad jag behöver för livets uppehälle och att han skyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör Gud av sin faderliga godhet och barmhäftighet, utan att jag förtjänar det eller är värd det. Därför bör jag tacka och lova, tjäna och lyda Gud. Det är visst och sant.
Låt inte predikanten gå fri förrän predikanten befriat sina åhörare
Predikanter står i befrielsens tjänst för dem som kom till kyrkan den dagen vars liv håller på att falla isär. Somliga har precis fått veta att deras äkta hälft kommer lämna dem. Deras son sitter fast i missbruk. Deras dotter pratar inte med dem. Någons mamma upptäckte just en knöl i hennes bröst. De är rädda. Allt som en gång verkade stabilt börjar spricka i sömmarna. Gud upplevs mitt i allt detta frånvarande, tyst och ohjälpsam. Vad de därför behöver höra från predikanten är de goda nyheterna om Jesus i all dess oförstörda och obegränsade nåd. Nej, det kommer inte att lösa alla problem i deras liv, men det kommer att ge ett ankare i stormen. Något att hålla fast vid tills det nuvarande kaoset avtar.
En andlig oas på guldkusten
I torsdags hade jag igen glädjen att leda mässan och undervisa från Petrus ord till Jesus: »Till vem skulle vi gå?«. Det är min bön och förhoppning att få bidra till att EFS Höllviksstrand etableras till ett andligt kraftcentrum för fördjupning och förnyelse. Att det blir en självklar plats till vilken längtande människor kan gå och få erfara »Herre, du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.«
Att bryta upp eller tränga djupare?
Eftersom vi vant oss vid att tänka på förnyelse som något ”nytt”, tolkar vi ledan som en signal på att det är dags för ett uppbrott… att gå vidare… Men förnyelsens hemlighet är ofta att tränga djupare i det välbekanta. Det vi trodde var en cirkel visade sig vara en spiral. Varje varv tog oss lite djupare ned genom skikten.
Vi hedrar minnet av reformatorn Martin Luther
Få kristna gestalter har det skrivits så mycket om som om Luther. Han vägrar gå ur tiden. Luther måste förstås utifrån predikstolen, i gudstjänsten och i själavården, som församlingsbyggare inte främst som akademisk teolog. Eller som Hans Martin Barth har uttryckt det: “Luthers skrifter hör inte främst hemma på skrivbordet utan på nattduksbordet”.
Att gå i kyrkan istället för att söndagsshoppa som en slav under kapitalet eller långsamt dö framför Netflix
Att vända sitt liv och sin blick och sin tanke åt något som faktiskt ifrågasätter ens livsstil och berättar om något större…
Daniel Emery Price: Konsten att komma överens med Gud om att vi är helt och fullt förlåtna
Enighet med Gud är inte lätt. Att bekräfta att frälsningen är en fri gåva och en »done deal« kommer inte naturligt. Därför behöver vi ständigt höra evangeliet om och om igen. Ett evangelium som är helt befriat från alla »om«, »men« och »dock«.