Artiklar & Nyheter
Läs nedan
SALIGA VISSHET ELLER ÖDETS LOTTERI?
Den som är sin egen lyckas smed är oftast en bekymrad och osalig ande eftersom som hon svävar i ständig osäkerhet. Allt ansvar vilar på henne själv och därför kan all lycka gå förlorad vid första lilla misstag. Om den nuvarande krisen har lärt oss något så är det att ingen av oss är oberoende eller obegränsad. All jordisk lycka är beroende av gynnsamma omständigheter.
DEN SKRÄMMANDE STILLHETEN
Vi har blivit bullerskadade och förlorat förmågan till förnimmelse, men i stillheten och tystnaden inför Guds ansikte återvinner vi den. Tystnaden skapar utrymme och vi blir varse Guds enorma närvaro. I stillheten och tystnaden får vi lära oss att inte åstadkomma eller prestera något utan bara ta emot. Vi försöker inte finna Gud utan låter oss bli funna av Gud.
LIV I GEMENSKAP
Man glömmer lätt nog, att kristen gemenskap är en nådegåva från Guds rike som när som helst kan tas ifrån oss. Därför bör var och en som ännu har förmånen att leva ett kristet liv gemensamt med andra prisa Gud av allt sitt hjärta, tacka Gud på sina bara knän och bekänna: Det är nåd att få leva i gemenskap med andra kristna.
STÄLL OM
När vi på andra sidan av detta coronautbrott ser tillbaka tror jag inte vi kommer att komma ihåg den som tiden då kyrkorna stängde ner sin verksamhet utan förhoppningsvis som en tid då flera nya initiativ startade upp. En tid då kyrkan inte ställde in utan ställde om. En del skalas av och blir mindre. Annat mer väsentligt spirar och växer till.
LÅT GUD VARA GUD
Genom allt bär han oss. Med allt fostrar och formar han oss. Trots allt kommer han låta allting samverka till vårt bästa. På den vägen finns det smärta och sorger, många varför och hundratals frågor som fortfarande söker efter sitt svar. »I allt detta måste vi låta Gud vara Gud, givet att han vet mer om oss än vi själva« (Martin Luther, 1519).
FÖRSYNEN – ATT FÖRNIMMA GUDS GODHET I ALLT
Vittnesbörden om denna gudomliga försyn är många genom hela bibeln och kyrkans historia. När vi blir rotade i Guds allmakt fylls våra hjärtan av någon slags skräckblandad förtjusning – förundran, gudsfruktan men framförallt djup förtröstan. Josef hade insikt i Guds underbara försyn. Han sammanfattar inför sina bröder sin syn på deras svek, brutala handlande och synd med orden »Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott, för att bevara många människors liv« (1 Mos 50:20).
HALVVÄGS IN I FASTAN
Vi har nu kommit halvvägs in i fastan på vår vandring mot korset och påskens glädje. Utifrån ett perspektiv har det minst sagt varit en händelserik och omvälvande period. Från din personliga horisont kanske inte fastan så här långt inneburit vad du hade föresatt dig eller hoppats på.
EN ANNORLUNDA VÄG
Kanske erbjuder stundens allvar och den uppkomna världssituationen ett utmärkt tillfälle för oss att spegla oss själva i korsets teologi och vandra korsets väg? Vad skulle hända om vi slutade att kämpa för att få till livet i enlighet med våra lidelser och istället började kämpa för att ta upp vårt kors i en värld där alla vill kliva ner från korset? Att leva som korsfästa – döda för synden och levande för Kristus.
KORSETS VÄG
Korset står för både död och uppståndelse, slutet på den gamla skapelsen och början på den nya. Den kristne möter döden och uppståndelsen i sitt dop. Dopet är i den meningen vårt kors. Att »ta på sig sitt kors« handlar därför djupast sett om att varje dag leva i vårt dop, döda från det gamla livet och levande genom Kristus. Den döpte har därför i en bemärkelse inte döden framför sig utan bakom sig. Eftersom vi i dopet redan har dött med Kristus behöver vi inte längre frukta döden. Det är korsets väg. Nu lever jag inte längre för mig själv, Kristus tar gestalt i mig för min nästas skull.