»Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. Gud sade till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig. Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung skall vara din like« (1 Kung 3:10-13)

Nådemedlen är alltså distributionskanaler för Guds nåd. Det är på korset som Kristus förvärvar världens frälsning, syndernas förlåtelse, försoning och rättfärdighet inför Gud. På Kristi kors har all synd samlats ihop och fått sin dom, och från Kristus flödar nåden ut till världen genom dessa medel och kanaler. Kyrkans uppdrag är därför att fira, förkunna och förmedla denna frälsning som Kristus en gång för alla har förvärvat.

Är man osäker på dess innebörd förstår man inte varför den ska firas. Helt klart är nattvarden dålig som underhållning om man har köpt in sig i världsliga perspektiv på vad en gudstjänst ska vara. Men nattvarden handlar över huvud taget inte om underhållning, den handlar snarare om underhåll, eller uppbyggelse, och för detta ändamål är den omistlig. Nattvardsmåltiden kommer aldrig att ges några stjärnor i Guide Michelin, men i all sin enkelhet har den smak av själva himlen.

På min teologiska resa, som ledde till att jag idag är en evangelisk-luthersk präst, var den sakramentala förståelsen av kyrkans väsen en av de absolut avgörande bitarna som föll på plats. Detta berör inte minst synen på både predikan, dop och nattvard, men även ämbete, varför jag efter drygt 25 år som pastor lät mig prästvigas. I några olika texter kommer jag därför resonera kring nattvarden och det sakramentala, eftersom det verkar finnas både frågor, kunskapsluckor och uppenbara missförstånd på området.

Det är viktigt för kyrkan att finna sin roll och slå fast sitt unika uppdrag i denna nya digitala tillvaro. Vi är inte underhållningsproducenter och kristna soffprogram kan aldrig ersätta gudstjänsten. Låt oss experimentera och utvärdera men vaka över att vi inte förlorar oss i teknik och tillpassning. Det blir också väldigt tydligt och ibland obekvämt offentligt vad kyrkans primära tilltal och budskap är i denna tid, vilket bör leda till eftertanke. Formatet är viktigt men innehållet alldeles avgörande.

Köttet rasar och lagen hotar med Guds vrede. Syndaresterna är synliga och märkbara i hela vår varelse – hur följer man då Anden? Det handlar inte om subtila förnimmelser i hjärtat som godtyckligt ska tolkas – där finns ingen tröst utan bara förvirring och självbedrägeri. Anden talar till oss genom det Levande Ordet!