Artiklar & Nyheter
Läs nedan
FÖRVALTA OCH FÖRNYA
Ingen enskild kyrkotradition rymmer Kristi kyrkas fulla rikedom. Istället uppmuntras vi att se varandra och tillsammans efter bästa förmåga förvalta och förena de olika nådegåvor som olika traditioner är bärare av. Vi kan alltså få ägna oss åt att bygga broar istället för att resa murar. Att fördjupa och förnya – inte antingen eller utan både och.
LUTHERSK? ELLER?
Luthers avsikt var alltså inte att kullkasta alla kyrkans ordningar och tillintetgöra traditionen, utan åtgärda de missbruk som gjorde att dessa ting hade kommit att skymma evangeliet om Kristi verk för oss istället för att befordra det. Reformatorerna ville inte starta en ny kyrka eller lansera nya teologiska dogmer utan ville återknyta med den apostoliska traditionen.
ÄR DET RIMLIGT?
Det är inte så mycket för Luthers skull som teologin intresserar sig för honom; det är inte i första hand för att utröna hur han tillfälligtvis tänkte i den ena eller andra frågan som teologin vänder sig till honom, utan detta sker för att och i den mån han kan hjälpa oss till en djupare förståelse av evangeliet.
FRÅN BRUSTNA FÖRHOPPNINGAR TILL BRINNANDE HJÄRTAN DEL 4
Vad evangeliet gör med oss och hur det förändrar oss är inte de goda nyheterna, utan ett resultat av att vi förtröstar på dessa nyheter och så blir pånyttfödda och delaktiga av Guds liv genom den helige Ande. Talet om brinnande hjärtan skapar inte i sig själv brinnande hjärtan, men den outsläckliga lågan i evangelium sätter oss i brand för Kristus. Låt oss därför frimodigt förkunna evangelium och förtrösta på dess inneboende och förvandlande kraft.
FRÅN BRUSTNA FÖRHOPPNINGAR TILL BRINNANDE HJÄRTAN DEL 3
Efter att Jesus lyssnat till och samtalat med dem, räckt dem ordet så bjuder han dem till bordet. Det är när de får se Kristus i Skriften och i det brutna brödet som deras ögon öppnas och deras hjärta blir brinnande och varmt av Guds kärlek. Tron kommer alltså inte inifrån och ut – utan utifrån och in. Det bygger således inte på något abstrakt utan något oerhört greppbart och påtagligt. Tron finner fast förankring i Guds ord och denna sanning förmedlas genom reella medel – nådemedel.
FRÅN BRUSTNA FÖRHOPPNINGAR TILL BRINNANDE HJÄRTAN DEL 2
Tron skapas och vidmakthålls genom evangeliets proklamation i predikan och sakrament. Vad är då evangelieförkunnelsen för slags predikan? Det är goda nyheter inte goda råd. En förkunnelse som proklamerar vad Gud i Kristus redan gjort för oss – inte vad vi ska göra för Gud. Lagen kräver: Gör detta! Evangelium förkunnar: Det är redan gjort! Av en annan i ditt ställe! Detta är goda nyheter till förskräckta hjärtan.
FRÅN BRUSTNA FÖRHOPPNINGAR TILL BRINNANDE HJÄRTAN DEL 1
Vi har nog på ett eller annat sätt färdats på dessa vägar och haft liknande samtal. Vad hände med våra förhoppningar? Vi som skulle förvandla världen och göra en skillnad. Alla löften om det nya och annorlunda riket som skulle komma – var blev det av dem? Var allt bara entusiasm och ogrundade visioner? En del av våra förställningar om att följa Jesus måste nog omprövas och justeras.
HÄLSA SÄRSKILT PETRUS!
Denna särskilda påskhälsning är till dig som mitt under denna glädjens och uppståndelsens dag kämpar med dig själv, med förargelsens, mörkrets och dödens tankar. Till dig som behöver ett tecken och en särskild hälsning, men som inte tror att du förtjänar det utan ser dig som förkastad och varje chans förbrukad. Du som är som Petrus. Du som brutit dina löften. Du som kraschat dina föresatser och vars grandiosa ambitioner har kommit på skam. Du som gråter bittert över ditt fall. Men de goda nyheterna är att Jesus dog för just sådana som dig. Du var uträknad men är i och genom Kristi död och uppståndelse medräknad. Du som känner dig diskvalificerad blir nu speciellt adresserad av den uppståndne med en särskild hälsning. Detta är tecknet du letat efter och beskedet du väntat på.
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
1. Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm. Han ur griften efter Skriften nu i ära träder fram. 2. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han...