Under matfasta känner vi av en fysisk hunger efter mat men fastans djupare mening är att en andlig hunger ska väckas som gör att vi söker oss till Livets bröd som mättar. 

Vi gör ett stort misstag när vi ser bön som en teknik för att få Gud att göra vad vi vill att han ska göra.

Herre, hjälp mig att rätt bruka den dag du nu ger mig. Välsigna alla dess timmar, välsigna dess plikter och arbete, dess vila och glädje. Välsigna mina händers arbete, mina läppars tal och mitt hjärtas tankar.

Saliga visshet, ljuvliga ro, nu jag hos Jesus vilar i tro. Väntar vad intet öga har sett, väntar vad Herren själv har berett.

Inte bara allmänt mysigt välmående och harmoni i största allmänhet. Utan detta att ha frid med Gud, alltings skapare och herre. Han som till slut ska fälla den avgörande domen över alla och allt.

Vi lägger märke till hur svårt vi har att ge Gud vårt hela fokus och låta oss omslutas och uppslukas av hans närvaro. Vi kanske är ovana vid Guds närvaro och att låta han vara det centrum kring vilket allt kretsar.

En viktig övning under fastan är just att betänka förgängligheten, dödens verklighet och ofrånkomlighet. Det gör något med själva livet och hur vi lever det.

TANKAR UNDER FASTAN DAG 16    Jesuitprästen...